Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
INDUSTRI TIDNING EN
NORDEN 330
Fig. ’2. Elektriskt lokomotiv för Västra stambanan
ias till 80 000 voit. med vilken spänning
överförings-ledningarna matas. Två överföringsledningar finnas, av
vilka den ena går norrut till Vassijaure nära
Riksgränsen och därifrån genom Norge till Narvik och den
andra söderut till Notviken invid Luleå. Den totala
längden av överföringsledningen utgör 505 km. Över-
10 ringsledningarna mata 15 transformatorstationer,
belägna på omkr. 35 km inbördes avstånd.
Transformator-stationer finnas vid Narvik och Hundalen i Norge och
i Sverige vid Vassijaure, Abisko, Torneträsk, Kiruna,
Lappberg, Risbäck, Gällivare, Nuortikon, Polcirkeln,
Lakaträsk, Gransjö, Boden och Notviken.
I varje transformatorstation finnas insatta två eller
tre transformatorer, som nedtransforniera spänningen
från 80 000 till 16 000 voit och som lämna ström till
kontaktledningen för banan samt till anläggningar
inom banområdet.
Överföringsledningarna äro dubbla och uppbäras av
tre- eller fyrbenta järnstolpar, 17 till 22 m höga. Fyra
trådar behövas för de två ledningarna. Maximala
ned-liängningen är 10 m och lägsta höjden över mark 7.0 m.
Spännvidderna äro i medeltal 200 m, maximum 380 m.
Fyrbenta förankringsstolpar äro uppställda på 0 eller
11 spännvidders avstånd.
Kontaktledningen över banan är av enkel
bärlinekonstruktion. Kontakttråden, som utgöres av en 80
kvmm, 8-formad koppartråd, är upphängd vid bärlinan,
som består av en 50 kvmm kopparkabel, dels vid
kon-taktledningsstolparna, dels på två till fem ställen
däremellan. Totala spännvidden är 52,5 m på rak öppen
sträcka. Kontakttråden är anordnad i skilda sektioner
av 1,4 km längd, varje sådan avspänd i båda ändarne
medelst spännvikter för erhållande av fullt horisontal
trådbana vid alla förekommande temperaturer.
Den rullande materielen utgöres av 4 snälltågs-, 1
persontågs-, 33 malmtågs-, 12 godstågs- och
växellokomotiv samt 2 motorvagnar, och härtill kommer under
detta år att levereras ytterligare 3 särskilt för
växlingsändamål utförda elektriska lokomotiv. Totala antalet
lokomotiv blir sålunda 53 förutom de 2 motorvagnarna.
De på här ifrågavarande linje framförda malmtågen
bestå antingen av 40 malmvagnar, en finka och ett
malmtågslokomotiv av den nyare typen med en
totalvikt av 2 000 ton, eller av 30 vagnar, en finka och ett
malmtågslokomotiv av den äldre typen med en totalvikt
av 1 530 ton. En hastighet av 30—35 km per timme
uppnås i största stigning (10 °/00)
med dessa tåg.
Vanligen framföras malmtågen
antingen från Kiruna till Narvik eller
från Gällivare till Luleå och Svartön.
Några tåg framföras också från
Gällivare till Narvik och från Kiruna
till Svartön. I regel köras
40-vag-nars tåg, varvid
påskjutningslokomo-tiv komma till användning, clå de
äldre 1 C + C 1-lokomotiven framgå
i längre stigningar, t. ex. från
Gällivare söderut mot Ripats.
I toppen av
kontaktleclningsstol-parna äro 2 isolatorer uppsatta, som
vardera uppbära en 6 mm stållina.
Denna användes att överföra
60-pe-riodig enfasström med 10 000 volts
spänning till alla stationer och vissa
andra platser utefter banan.
Spänningen nedtransformeras där till
2X110 voit, medelst små
transformatorer — vanligen på 3 kilowatt — uppsatta på
kon-taktleclningsstolparna. På detta sätt erhålla alla
byggnader utefter linjen elektriskt ljus och även elektrisk
kraft för andra ändamål.
Av privatbanorna äro för närvarande omkring 250
km elektrifierade. Av dessa elektrifieringar är
Nordmark—Klarälvens den intressantaste. Erfarenheten av
denna elektrifiering har visat, att drift av en enfasbana
om 150 km längd är möjlig från endast en
inmatningspunkt, belägen ungefär mitt på banan, och att
därvid inga som helst störningar uppkomma på
telefon-oeh telegrafledningar, som gå parallellt med järnvägen,
förutsatt att erforderliga anordningar vidtagas. Förut
har ansetts, att högst 40 km sträcka av en enfasbana
skulle kunna matas från en punkt.
Denna erfarenhet har utnyttjats för elektrifieringen
av västra stambanan. Ifrågavarande stambana är som
bekant en tvärbana i södra delen av Sverige med en
total längd av 458 km. Trafiken utgöres av snälltåg,
person- och godståg.
De elektriska lokomotiven på denna linje skola drivas
med praktiskt taget, samma strömart som användes vid
Malmbanan, nämligen lågperiodig enfasström med
12 000 till 16 000 volts spänning. Krafttillförseln sker
emellertid ej på samma sätt i båda fallen. Malmbanans
kraft genereras, som här förut meddelats, direkt i
Fig. 3. Omformarestationen i Hallsberg. I bakgrunden bostadshuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
