Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
335
Impregnering av stickade yllevaror.
Detta för beklädnadsindustrin betydelsefulla ämne
kan hava sitt intresse för mången svensk uppfinnare,
varför vi tillåta oss ur Skandinav, tidskrift för
textilindustri återgiva översättningen av en insändare i
Deutsche Wirker-Zeitung.
Mångfaldiga försök hava gjorts från olika håll att
genom någon slags behandling få stickade varor
ogenomträngliga för väta. Själv har jag i åratal
experimenterat härmed utan att dock hittills hava nått något
tillfredsställande resultat. Trots upprepade försök såväl
med behandling av garnet som av den stickade varan
med olika olje-, vax-, paraffin- och gummilösningar har
jag ej nått längre, än att den behandlade varan rätt väl
slog vattnet ifrån sig så att detta pärlade av och detta
även i vågrätt läge; efter att en liten stund hava varit
utsatt för fuktighetens inverkan har den dock snart
börjat sippra igenom.
Försök med olja kan man redan från början
lämna, ur läkningen, både emedan oljan ej fasthålles av
garnet och därför att varan får ett fettigt grepp. Ej
heller kunna några starkit luktande preparat såsom
olika terpentinblandningar gärna komma i fråga. P
a-r a f f i n däremot lämpar sig bättre, redan därför att
garnet genom paraffineringen under spolningen
erhållit en viss benägenhet att ej fuktas utan slår vattnet
ifrån sig. Paraffinet har emellertid en för låg
smältpunkt och tål ej ens vanlig kroppsvärme. Enligt min
mening äro också gummilösningar olämpliga
emedan de sammanklibba ullfibrerna. Bästa resultatet
erhöll jag med vax behandling. Visserligen hade även
denna sina nackdelar, enär badet måste vara varmt och
därför icke blott skadade varans grepp och glans utan i
de flesta fall även färgerna.
Nu är frågan:
1. Är det verkligen ändamålsenligt och till någon
nytta att anställa ytterligare försök i denna riktning och
2. Synes det överhuvud möjligt att nå något
verkligt resultat?
Den första frågan kunna vi obetingat besvara med
ja, ty det vore utan tvivel en stor fördel om man kunde
lyckas impregnera exempelvis de praktiska och varma
och dessutom för det mesta även eleganta stickade
sportdräkterna, så att de verkligen bleve vattentäta.
Man tänke sig blott huru våta och genomdränkta
swea-ters och övriga sportplagg måste bli vid regn, stark
dimma eller våt snö, och man skall förstå att en sådan
njdiet skulle hälsas med tacksamhet.
Angående möjligheterna för en tillfredsställande
lösning av problemet är jag visserligen ej särdeles
förhoppningsfull och jag betvivlar att det kommer att
lyckas fullständigt. Jag tror ej att en sådan tänjbar och
elastisk vara som den stickade låter behandla sig så att
den blir fullkomligt vattentät, ty den stickade varans
elasticitet beror ju därpå att garnslingorna eller
maskorna låta draga och tänja ut sig för att, när
dragningen upphör, av sig själva återtaga sitt förra läge, men
garnet självt tänjes ej. Nu bestå ju maskorna av det
till en slinga böjda garnet och öppningar eller
mellanrum. Vid maskornas sträckning ändra sig givetvis
också mellanrummen, så att de bliva bredare eller längre
i och emellan maskorna. Det mellanrummen utfyllande
impregneringsmaterialet skulle nu, eftersom det ju
måste vara torrt, antingen avsplittras vid varans sträck-
ning eller också mer eller mindre hindra en sådan
ut-tänjning. Vore åter impregneringen så svag att den ej
menligt inverkade på varans elasticitet vore ej heller
impregneringens egentliga ändamål vunnet, utan
vattnet komme fortfarande att tränga genom de befintliga
mellanrummen, även om själva garnet ej längre
upp-söge någon fuktighet. Viel stark impregnering skulle
återigen, enligt min åsikt, stickvarans karaktär
försvinna.
Ifråga om fast stickad tricotvara med fina maskor
ligger saken ju bättre till, emedan mellanrummen här
äro nästan omärkliga och varan ej heller så tänjbar som
vid de stickarter som mest komma i fråga för
sportartiklar. För att något dölja mellanrummen vid varans
täiijning har jag försökt rugga varan före behandlingen.
Resultatet blev visserligen något bättre, emedan
impreg-neringsmedlet blev mera fördelat, men då vattnet
slutligen sipprade igenom uppsög den ruggade varan mera
än den oruggade.
Trots att pågående experiment ännu ej givit något
nöjaktigt resultat är det ej uteslutet att det. en gång skall
lyckas att nå målet, ty nu för tiden är ju nästan
ingenting omöjligt. Det vore i varje fall intressant att få
höra andras mening härom.
Elektrisk svetsning av
snabbstål-verktyg.
Den elektriska svetsningen har på senare tid vunnit
ytterligare ett användningsområde, som betecknar ett
värdefullt tekniskt framsteg och dessutom medför
betydande ekonomisk vinst.
Såsom bekant framställas verktyg, för besparing av
det högvärdiga snabbstålet, av vanligt
Siemens-Martinstål, som blott vid de skärande kanterna förenas_ med
små plattor av snabbstål. Denna förening har hittills
allmänt utförts medelst- vanlig svetsning. Gent
häremot erbjuder en elektrisk påsvetsning av plattorna
väsentliga fördelar, på grund av de höga kostnader som
användningen av handarbete vid den vanliga
svetsningen medför. Även hållbarheten lämnar vid vanlig
svetsning ofta mycket övrigt att önska, då
beskaffenheten av svetsningspulvret har stort inflytande på
resultatet.
Det är klart att ett ersättande av handarbetet genom
en metod, i viss mån oberoende av skickligheten hos
den person, som sköter den maskin, som användes, skall
giva bättre och jämnare resultat.
Vid en av Schweissmaschinenfabrik Hennigsdorf,
Berlin, tillverkad svetsningsmaskin för verktyg
fasthålles snabbstålsplattan av kopparbackar, varigenom en
för stark upphettning av densamma förhindras, i det
att överflödigt värme lätt avledes. Det av vanligt stål
tillverkade skaftet inspännes däremot i en back av
smidesjärn eller stål, som är en sämre ledare för elektrisk
ström och värme, för koncentrering av det genom den
elektriska strömmen utvecklade värmet. Medelst denna
anordning kunna hyvel-, svarv- och andra stålverktyg
förses med snabbstålsplattor, och hållfastheten är så
stor, att dessa kunna utan att skadas utsmidas under
hammare. I allmänhet påsvetsas plattorna ohärdade
och härdas efteråt, men det är även möjligt att härda
snabbstålplattorna före påsvetsningen och därpå slipa
verktyget utan förnyad härdning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
