Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
381
vid Stockholms segslitna trafikfrågor, erbjöd
Potsda-mer Platz, med sin enorma trafik samt det rätt så höga
torn, varifrån denna dirigeras, ett gott tillfälle till
trafiktekniska studier.
Tyvärr voro vi nödsakade att lämna Berlin redan
den 9 på morgonen och med uppriktig saknad sade vi
farväl till rikshuvudstaden, när vi från Anhalter
Bahn-liof ångade iväg mot nya öden. Färden gick nu till
Dessau där vi erhållit välvilligt tilstånd att bese
Jun-kerverken. Här liksom överallt annars blevo vi mycket
hjärtligt mottagna, och våra ciceroner bemödade sig
särskilt om att förklara allt på en klar och tydlig tyska,
för vilket vi voro dem mycket tacksamma.
Naturligtvis fingo vi ej se alla detaljer av fabrikationen, en hel
del är ju hemligt, men det vi sågo fängslade i högsta
grad vår uppmärksamhet. Vad som särskilt frapperade
var den, man är nästan frestad att säga onaturliga
lätthet hos den metall, som användes till flygmaskinerna.
Junkermaskinerna äro ju som bekant nästan
uteslutande gjorda av metall. Även de stagningsmetoder,
exempelvis korrugeringen, som användes för att
förläna de tunna metallplåtarne och stagen stor
hållfasthet, voro föremål för vårt speciella studium. En nyhet
för oss var den metod, som användes för fastsättning
av stag till rör. Vingarna, som sakna yttre stag, fästas
vid flygkroppen medelst bultar av särskild
konstruktion.
Vi observerade även hop svetsningen av de
knutpunkter vid vilka de strävor, som giva vingarna nödig
styrka, fästas. Vår ciceron påstod att
Junkermaskinerna, om de tvingas nödlanda i en skog, klara detta
genom att bli hängande på vingarna mellan ett par
trädtoppar utan att skadas.
Från Dessau ställdes färden till Leipzig, där vi fingo
tillfälle att närmare betrakta den verkligt imponerande
banhallen, Tysklands största, med 32 spår i bredd,
samt det stora, 91 m höga Völkerschlachtdenkmal.
I Leipzig voro inga som helst studiebesök
anordnade, dagen var ju en söndag, utan vi sparade oss till
det med stor förväntan motsedda besöket hos Krupps
i. Essen. Färden från Leipzig till Essén företogs pr tåg
till Mainz och från Mainz till Köln pr båt samt från
Köln till Essen återigen pr tåg. I Mainz, besatt av
fransmännen, sågo vi för första gången de så mycket
omtalade negersoldaterna. För övrigt hade
fransmännen inrett kaserner litet varstans i staden.
Vi kunna ej underlåta att nämna några ord om
flodfarten mellan Mainz och Köln, ty denna
underbart vackra färd efter Rhen komma vi sent att glömma.
Vi passera förbi små, pittoreska städer och byar mel-
Fig. 3. Provningsanordning för flygmaskinsmotorer vid Deutsche
Versuchsanstalt fiir Luftfahrt, Berlin Adlershof.
lan vilka de terrassformigt byggda vinodlingarna
utbreda sig över de ned mot flodens stränder brant
sluttande höjderna. Förbi Rüdesheim med
Niederwald-monumentet och sina gamla borgruiner, badorten
Kreuznach och Assmannshausen mfl samt
provinshuvudstaden Koblenz går den av strålande solsken
gynnade färden. Vi fara förbi Beethovens födelsestad.
Bonn, möta ett den engelska Rhenflottan tillhörande
patrullfartyg, och snart se vi spirorna av Kölnerdömen
dyka upp. Om en stund landstiga vi i
huvudknutpunkten för västra Tysklands järnvägar och skeppsfart.
Köln med mer än 700 000 invånare är den andra i
ordningen av Preussens städer och har en hel mängd
sevärdheter. Där stannade vi blott ett dygn och tiden
användes till besök i domen samt vad vi hunno med
av staden. För övrigt vilade vi ut efter de sista dygnens
ansträngande resor. Engelsmännen äro herrar i Köln
och sätta givesvis sin prägel på gatulivet.
Men vi säga- farväl till Köln och så komma vi då
till Essen, som var så att säga vänd- och höjdpunkten
för vår resa, och jag vågar påstå, att vi på intet sätt
blevo besvikna.
Dagen blev helt och hållet Krupps, vi voro där rätt
så tidigt på morgonen och blevo från första stund
överväldigade av de intryck vi där fingo av de ofantliga
anläggningarna, upptagande enl. uppgift 7,5 km längd
och 1,5 km bredd.
Sedan vi mottagits av våra ciceroner gingo vi upp
på ett utsiktstorn för att få en överblick över
anläggningarna, av vilka vi dock på grund av den tjocka
stenkolsröken, vilken låg som en tät dimma över staden,
tyvärr endast kunde se de närmast belägna
byggnaderna, men vi fingo dock en god uppfattning av det
hela. I samband med en orienterande översikt över
anläggningarna, höll en av våra ciceroner ett anförande
över de Kruppska verkens tillkomst och några av de
uppfinningar, som voro förbundna med namnet Krupp.
Under vår rundvandring i fabrikerna kommo vi till
martinverken, där vi närmare studerade
transportanordningar för skänkar. Här kunde vi även studera det
s. k. »stigande stålet», vilket namn uppkommit genom
att den flytande stålmassan från skänken tappades i ett
gemensamt ingöt till flera kokiller, till vilka stålet
leddes underifrån och således fylldes genom dettas
stigande. Vi kommo även i tillfälle att få se ett
utslag-ur en martinugn. Vidare besågo vi stålgjuteriet, där
de speciella Kruppska lokomotivhjulen gjutas, samt i
smedjan de stora smidespressarna på 4 000 ton. Viel
vårt besök var man i färd med att över dorn smida
stora- stålcylindrar, avsedda att användas vid frarn-
Fig. 4. Junkerverken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
