393 (Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Allin. Teknikerförbund.

INDUSTRITIDNINGEN NORDEN

GRUNDLAGD 1872

Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.

Nr 49 STOCKHOLM DEN 9 DECEMBER 1925

Innehåll. Ind. Norden: Arosmässan 1925. Av Chr. S. — Växelströmslikriktaren iColloid». Av ing. Joh. Härdén. — En förskjutning
av Sveriges trävaruindustri? Av ing. Hj. Cassel. — Ett tyskt ångturbinlokomotiv. Av Fk. — Daniel Tilas’ resa genom Värmlands
brukstrakter år 1751. Av Pehr Johnsson. — Föreningsunderrättelser. — Prisuppgifter på järn. — Marknaden för kemikalier m. m. — Notiser.
— Sv. tids kr. f. ind. rättsskydd: Patent, offentliggjorda av K. patent- och registreringsverket. — Irland i inionen för skydd
av-industriella äganderätten. — Patentverkets kungörelser aug. patent. — Eftertryck av signerade uppsatser utan angivande av källan
förbjudes. — Redaktionen påtager sig ej någon som helst obligatorisk åsiktsöverensstämm.else med ärade förf:s uttalanden.

Arosmässan 192 5.

Den svenska järnhanteringens framtidsmöjligheter och betydelse för svenskt näringsliv.

Uti kommefskollegii berättelse om Sveriges
bergshantering år 1924 uppgives antalet brukbara masugnar
till 133, av vilka under sagda år 51 icke voro i
verksamhet. Enligt samma statistik voro i bruk 88
lan-eashiresmälthärdar, 17 bessemerugnar, 72 martinugnar
oc-h 23 elektrostålugnar. Tackjärnstillverkningen under
året uppgick till ca, 502 200 ton.

Vid Järnverksföreningens förhandlingar i Göteborg
i slutet av sistlidna augusti deklarerades av den svenska
järnhanteringens målsmän en avsevärd nedgång icke
blott från senaste årsskifte räknat utan dessvärre inom
en så kort tidrymd som månaderna april—juli. Den
av mötets sekreterare lämnade översikten påvisade, att
vid juli månads slut voro i drift endast 45 masugnar
mot 59 i april, 56 lancashirehärdar mot 75, 8
bessemerugnar mot 12, och 42 martinugnar mot 44.
Tillverkningen hade gått ned under tiden januari—juli med
40 800 ton för tackjärn, med 20 300 ton för smidbara
mellanprodukter och mecl 13 500 ton för valsat och
smitt järn.

Jämföras dessa få men oemotsägligt representativa
siffror mecl motsvarande 1924 års totalsiffror, visar
sig nedgången ju vara högst betydande. För männen
av facket, dels ingenjörerna, dels finansiärerna, är
denna företeelse välbekant såsom betydande ytterligare
ett stycke väg nedåt. Men hos clen stora allmänheten
har järnhanteringens faktiska läge föga beaktats, att
döma av den offentliga diskussionens favoritämnen.
Sannolikt blev mången, som annars är nog så
intresserad av allmänna tekniska och ekonomiska frågor, ej så
litet perplex, när han av sin kära radio i familjens
sköte lördag kväll den 28 november fick till livs ett
par timmars beska saker om nationens vård om sin

äldsta och tyngst vägande industri.

Det var årets Arosmässa i Västerås, som sålunda
omedelbart delgav tusentals lyssnare i gamla Svea rike
och, med all libéralité, även svenskspråkkunniga
grannar, hur clet numera står till med vår järn- och
ståltillverkning. Kanske man efter dessa upplysningar här
och var frågade sig: Äro svenskarna på väg att
glömma, att de äro ett gammalt järn- och stålfolk? Eller
skulle det verkligen kunna vara. så, att svenskarna
numera ha så goda inkomstkällor för övrigt, att de ha
råd att bruka sina goda malmfält blott som 2:dra eller
3:dje klassens näring?

Ja, clet var nog åtskilliga frågor i den stilen, som

radion föranledde. Av själva Arosmässan, på ort och
ställe, besvarades de båda frågorna med ett bestämt
nej, att clöma av den kontenta, som blev resultatet av
mötets föredrag och diskussion. Ämnet, »Svenska
järnhanteringens framtidsmöjligheter och dess betydelse för
svenskt näringsliv», behandlades ingalunda i
chauvinistisk känslosam anda, utan tvärtom med all önsklig
saklighet och reda. Atmosfären i den stora vita salen
var klart praktisk-ekonomisk. Den sakta stigande och
snart förflyktade röken från en cigarr här och där
bland parterrens statsdignitärer, disponenter,
bruksförvaltare och ingenjörer utgjorde en alltför sporadisk
skymt av drömmeri för att icke järnet och stålet skulle
väga tillräckligt realistiskt tungt i förhandlingarna.

Den inledande föredragshållaren var överingenjören
N. Danielsen, Hällefors, och deltagarna i diskussionen
voro disponenten Kr. Huldt, Kolsva, disponenten, frih.
G. de Geer, Klosters bruk, Långshyttan, professorn
Arvid Johansson, Stockholm, direktören II. Hammar,
Göteborg, direktören A. Kruse, Stockholm, disponenten
T. Ericson, Västerås, och direktören J. Lokrantz,
Svenska handelskammaren i New York.

Den svenska järnhanteringens läge framträdde
överskådligt i inledningsföredraget, vilket hr Danielsen
utformat i klar stil utan de alltid fruktade statistiska
siffermassoma. Han framhöll bl. a. något som under
de senare åren varit föremål för pessimistiska angrepp,
nämligen det svenska kvalitetsstålets överlägsenhet.
Högsta klass kvalitetsstål kan allt fortfarande icke
tillverkas utan användande av de rena och goda
material, för vilka Sverige är världsberömt —• därom äro
även många av utlandets experter ense. Det
nödvändiga träkolet torde man alltjämt med förståndig
vedhushållning kunna framställa i tillräcklig mängd. En
riklig tillgång på vattenkraft för elektriska
reduktions-och smältprocessser är förhanden, och problemet
härutinnan består väsentligen uti ekonomiskt överförande
av clen elektriska energin på långa distanser.
Järnhanteringens nutida teknik, krävande stora och dyrbara
anläggningar, samt vår valutas köpkraft och
levnadsstandarden (arbetslönerna) utgöra emellertid faktorer,
som kasta ett skarpt ljus över vår järnhanterings
nuvarande läge.

Sålunda och i andra avseenden, exempelvis de av
världsmarknaden oss påtvungna låga exportpriserna,
påvisade inledaren även orsakerna till
järnhanteringens avmattning. Hr Huldt, vars anförande kanske
var det mest upplysande i själva debatten,
framhöll. att vår industri betungas av mer än 80 procent

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/indunord/1925/0395.html

		Industritidningen Norden / Femtiotredje årgången, 1925 / 393 Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|