Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN 398
dels som vägförbättringsmaterial i Stockholmstrakten,
dit transporterna av sulfitlut annars äro höga, dels vid
fabrikationen av plattor, dels också för tillverkning av
sulfitkol, som med stor fördel få avsättning som
hushållsbränsle i Stockholm. 1 stället för att bränna upp
sågspån m. m. under sågverkens ångpannor, kan man
utnyttja allt avfall på det mest rationella sätt. Det blir
vida mer ekonomiskt att elda med stenkol, som vid
Stockholms uthamnar kunna erhållas till lägsta pris.
Det bör även framhållas att ångare, som befraktas för
export av virke och cellulosa, merendels kunna erhålla
fördelaktiga frakter till Stockholm, som ju
huvudsakligen är en importhamn. Det har hittills, icke minst
ur denna synpunkt, varit en kännbar brist, att
Stockholmstrakten alldeles saknat bruksindustri med dess
stora export av massgods.
Äro fördelarna ur ekonomisk synpunkt betydande,
äro de icke mindre beaktansvärda ur social synpunkt,
Arbetarne i övre Norrland ha ingen behaglig existens;
trots allt som sagts om Norrlands kolonisation kan det
icke förnekas, att arbetarne däruppe lida under
trycket av ett hårt klimat och relativt dyra
levnadskostnader. Avskilda från rikare kulturområden, hemfalla
de lätt åt socialt missnöje. Det är icke önskvärt att
skapa i vildmarken isolerade arbetarsamhällen, där
möjligheterna till utbildning av barnen och
arbetsförtjänst för kvinnorna äro synnerligen begränsade.
Däremot är det en mj-cket stor, men icke tillräckligt
beaktad fördel för arbetarne att vara bosatta på en plats,
där de vuxna flickorna kunna få sysselsättning med
för dem passande fabriksarbete. En koncentration av
bruksindustri och finare förädlingsindustri är ur denna
synpunkt högeligen att rekommendera, men kan endast
ernås i större samhällen på en breddgrad, där finare
förädlingsindustri finner livsbetingelser.
Den svenska industrin lider i allmänhet av brist på
koncentration. Allehanda svårigheter uppkomma
därav i dyra frakter, bristande samverkan mellan olika
industrier, högre energikostnader, försvårad lösning av
arbetarnes bostadsfråga. Utlandets stora
industridistrikt ha sin styrka i stark koncentration; industrin
trivs i industriel mark. Det finns förutsättningar att i
Stockholm och dess lokala kommunikationsområde skapa
ett stort industridistrikt med mångsidig verksamhet.
-Man får dock icke draga gränserna alltför snävt.
Bruksrörelsen ocli den egentliga massgods-industrin kräver
stora utrymmen. Det erfordras givetvis en utsträckning
av det lokala järnvägsnätet för att nå lämpliga
strandområden vid öppet vatten. Det av naturen bäst
gynnade industridistriktet sträcker sig från
Hammarbyleden söderut till stränderna av segelleden från Dalarö
ned till Nynäs.
Då Nynäshamn redan är försett med järnväg och har
goda och snabba förbindelse med Stockholm, synes
denna plats och trakten kring densamma främst komma
ifråga vid förflyttning av Överbottens sågverks- och
cellulosa-industrier söderut till isfria hamnar. Det är
icke osannolikt att Nynäshamn under en nära framtid
blir en betydande hamnplats med direkta förbindelser
över havet såväl österut som söderut. Detta kommer
givetvis att underlätta livsmedelstillförseln. Det bör
emellertid påpekas, att platsen redan nu, tack vare de
täta förbindelserna med Gotland, liar stor tillgång på
billiga livsmedel. Kommer härtill obegränsad tillgång
på platsen av relativt billiga byggnadsmaterial, virke
och plattor, finnas förutsättningar för goda
levnadsvillkor.
Författaren av dessa rader liar en livlig känsla att
idén om sågverksindustrins förflyttning söderut
kommer att mötas av stark indignation bland kretsar, som
äro spéciellt intresserade av övre Norrlands
kolonisation. Men känslostämningar ha ingen makt över den
ekonomiska utvecklingens gång. Samma krafter som en
gång drevo Norrlands sågverksindustri ned till havet
komma förr eller senare att framtvinga en förskjutning
mot isfritt vatten.
Hjalmar Cassel.
Växelströmslikriktaren »Colloid».
(Slut fr. sid. 396.)
Inkopplingen är synnerligen enkel: primärspänningen
anslutes till de båda klämmorna på apparatens ena ände,
ackumulatorns minuspol till clen med blå färg utmärkta
mittklämman eller »—» samt, om batteriet har 2
cel-• ler, 4 voit, dess pluspol till den vänstra, eller vid 3
celler, 6 voit, till clen högra, båda märkta med röd färg,
varpå laddningen utan vidare tager sin början. Är
batteriet urladdat börjar lampan efter en kort stund att
lysa normalt (sedan massan i likriktareröret blivit
uppvärmd) och vidare eftersyn är ej erforderlig. Skulle av
någon anledning primärströmmen brytas under
laddningen skadas ej apparaten enär ventilröret hindrar
strömmen från att gå tillbaka till transformatorn.
Då apparaten icke har några rörliga eller glödande
delar är clen helt ofarlig och kan uppställas i t, ex. ett
garage utan fara för antändning.
Fig. 3 visar apparatens yttre med sitt plåtonrhölje;
A är ventil- eller likriktarecellen, B är signallampan,
Ci—C2—C3 laddningsklämmorna och C4-—Cg de
primära anslutningsklämmorna.
Apparaten tar endast ringa utrymme, ca 11 X 12 Xl^
cm. Den arbetar ganska ljudlöst, med endast ett svagt
surr från transformatorn, sonr kan dämpas genom att
ställa den på ett filtunderlag, i övrigt fordrar den intet
särskilt underlag, då den ej innehåller några syror eller
»krypande» salter.
En vid Statens provningsanstalt företagen provning
gav i sammandrag följande resultat:
Provningen företogs med ett batteri av 3 st.
Tudor-celler med en kapacitet av 20 amp.-timmar vid 2 amp.
urladdningsström. Två provserier företogos, sedan
batteriet urladdats till 1,85 voit per cell, samt avbröts då
clen uppgått till 2,5 voit. Laddningstiden utgjorde 23,
resp. 27,2 tim. Till batterierna avgåvos 26,2 resp. 26,3
amp.-tim. Medelvärdet för verkningsgraden vid dessa
försök utgjorde 46 %, resp. 53 %.
Efter ett antaget strömpris av 30 öre per
kilowatttimme komme således kostnaden för uppladdning av
batterier av sagda storlok komma att kosta 7,7, resp. 10 öre.
Lägges härtill några öre för amortering av apparaten,
så torde totalkostnaden ej komma att överstiga 15 öre
för laddning av ett mindre ackumulatorbatteri, sådant
som användes t. ex. vid radioapparater etc,
Beträffande likriktarerörets livslängd föreligga ännu
ej några uppgifter, därtill är apparaten ännu för ny;
som dock ingen elektrolys förekommer i egentlig
mening, ej heller någon glödtråd, är clet att antaga att
livslängden är ganska stor, minst lika stor som hos eii
vanlig glödlampa; dessutom är utbytet av ett rör, om
detta genom starkare kortslutning eller annat olycksfall
skulle skadas, förenat med ringa kostnad och sker lika
lätt som utbytandet av en vanlig glödlampa.
Apparaten tillverkas av firman La Radio-Techniq-ue
i Paris och föres även här i landet i handeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
