Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
INDUSTRI TIDNING EN NORDEN 414
stadgandet en form, som kunde tillfredsställa
opponenterna; och blev artikeln, med en oväsentlig redaktionell
ändring, av konferensen bibehållen i dess nuvarande
lydelse.
Art. 5.
Bernförslaget, som bibehöll stadgandet i första
stycket, att patent icke förverkas därigenom, att
patent-liavaren till det land, i vilket patent erhållits, inför
föremål, som blivit tillverkade i annat unionen
tillhörande land, upptog följande ändrade lydelse av andra
stycket:
»Likväl skall lagstiftningen i varje unionsland kunna
föreskriva skyldighet att utöva clen patenterade uppfin-
gruncl av bristande betalning inom behörig tid av någon
avgift, beroende på en »cause accidentelle» eller av
förbiseende, skall patentet återupplivas medelst
betalning av clet föreskrivna beloppet.»
Enligt förslaget skulle i den inre lagstiftningen
ytterligare vissa villkor för återupplivningen kunna
uppställas.
Det konstaterades i kommissionen, att de två första
styckena i det’amerikanska förslaget vore, speciellt för
patentens vidkommande, en kopia av clet amerikanska
förslaget vid art, 2, vilket förslag redan blivit så gott
som enhälligt avböjt.
Den amerikanska delegationen talade mycket livligt
för förslaget och uttryckte clen önskan, att i konven-
x
Haagkonferensens deltagare, representerande 48 stater, samlade vid det högtidliga öppnandet den 9 okt. 1925. Ovanför märket X synas
stående i främsta och nästa rad, Sveriges delegerade generaldir. Björklund, hovrättsrådet Hjertén och dir. Hasselrot.
ningen, dock med förbehåll dels att patenthavaren i
varje unionsland skall för sådan utövning hava en
frist av minst tre år, räknat från patentets beviljande i
detta land, och dels att påföljden för icke-utövning
inom clen bestämda fristen — en påföljd som endast
kan ådömas för den händelse patenthavaren icke- kan
visa giltigt skäl för sin underlåtenhet — aldrig kan
bliva patentets förlust, utan endast tvångslicens.»
Amerika hade föreslagit följande lydelse av andra
stycket:
»Någon annan fordran än sådana, som äro
föreskrivna i ursprungslandets lagstiftning, skall icke,
såvitt angår utövning och tvångslicens, kunna uppställas
i fråga om patent, som beviljats i en unionsstat.
Någon högre avgift än de, som gälla enligt
ursprungslandets lagstiftning, skall icke kunna påläggas
patent, beviljade i en unionsstat.
Då ett patent i en unionsstat upphört att gälla, på
tionen skulle uttryckligen bestämmas, att medborgare
i ett unionsland, som icke hade utövningstvång, icke
skulle vara skyldiga att utöva sina patenterade
uppfinningar i de andra unionslanden.
Vid omröstning angående de två första styckena i clet
amerikanska förslaget, blev detta avböjt, vad angår
första stycket med 22 röster mot 2 och beträffande
andra stycket med 23 röster mot 1.
Bernförslaget upptogs härefter till debatt.
De svenska och österrikiska delegationerna
förklarade, att de anslöte sig till detta förslag, dock med clet
tillägget, att patenthavaren skulle hava rätt att av
licenstagaren erhålla en skälig ersättning. Det
antecknades i anledning härav till protokollet, att
kommissionen vore av den mening att, utan att sådant
uttryckligen utsädes, varje tvångslicens medförde skyldighet
för licenstagaren att erlägga en skälig avgift till
patenthavaren.
IMi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
