Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 INDUSTRI TIDNING EN NORDEN
415
De engelska, tyska ocli franska delegationerna anslöto
sig även till Bernförslaget, varemot de japanska,
serbiska och polska motsatte sig detsamma.
Presidenten konstaterade med beklagande, att då
enhällighet för Bernförslaget icke syntes kunna uppnås, det
måhända bleve nödvändigt att bibehålla stadgandet
oförändrat. Dock ifrågasatte han, om det icke vore
möjligt att finna en text, som tillfredsställde alla. I
anledning härav framlade cle engelska och amerikanska
delegationerna ett ändringsförslag, vilket, med
förbehåll för dess definitiva redaktion, blev enhälligt
antaget.
Presidenten lyckönskade kommissionen till detta
resultat, som vittnade om god vilja att samman jämka de
olika meningarna och önskan att i möjligaste mån
tillgodose amerikanarnas önskemål.
Amerikanska delegationen såg i antagandet av
ifrågavarande förslag en etapp på vägen mot det
fullständiga upphävandet av utövningstvång.
Art. 5, sådan densamma antogs av konferensen, är
i nu ifrågavarande delar av följande lydelse:
»Patent förverkas icke därigenom, att patenthavaren
till det land, i vilket patent erhållits, inför föremål,
som blivit tillverkade i annat unionen tillhörande land.
Likväl skall varje unionsland hava möjlighet att i
sin lagstiftning vidtaga åtgärder för förebyggande av
missbruk, som kunna uppkomma genom det sätt, varpå
vederbörande gör bruk av den genom patentet medgivna,
uteslutanderätten, exempelvis bristande utövning.
Dessa åtgärder kunna icke bestå i patentets
förverkande i annat fall än clå tvångslicens visat sig icke
vara tillräckligt att förekomma dessa missbruk.
I varje fall skall patentet icke kunna göras till
föremål för dessa åtgärder förr än minst tre år förflutit
från den dag, då patentet beviljats, och icke heller för
den händelse att patenthavaren visar giltigt skäl för
sitt handlande.»
Vidare antogs till införande i art. 5 följande två
stadganden: »Mönster- och modellskydd kan icke
förverkas genom införande av föremål, överensstämmande
med dem, som äro skyddade.»
Det hade även föreslagits, att utövningstvång, i fråga
cm mönster, icke finge föreskrivas, men detta förslag
blev icke antaget.
»Det får icke uppställas såsom fordran för åtnjutande
av mönsterskydd, att föremålet är försett med någon
uppgift om registreringen.»
Slutligen är i art. 5 intagen en bestämmelse rörande
varumärken.
I Bernförslaget till revision av Madridkonventionen
angående internationell registrering av varumärken var
upptagen en bestämmelse, att varje lands lagstiftning
skulle kunna föreskriva skyldighet att nyttja det
sålunda registrerade märket inom vederbörande land, dock
med förbehåll dels om en frist för varumärkeshavaren
av minst tre år från den internationella registreringen
och dels att påföljd av märkets förlust endast kunde
ådömas av domstol.
Från vissa stater framställdes yrkande om denna
bestämmelses intagande i den allmänna konventionen.
För egen del fann jag detta föga tilltalande.
Visserligen är f. n., då varje bestämmelse i denna fråga
saknas i konventionen, möjlighet för de särskilda
unionsländerna att föreskriva utövningstvång i fråga om
varumärken. Men genom att intaga det ifrågasatta
stadgandet i konventionen syntes mig principen bliva
sanktionerad; och det kan enligt min mening icke vara
lämpligt att i konventionen upptaga bestämmelser, som
innebära en begränsning i den industriella
äganderätten, utan bör vår strävan fasthellre gå i motsatt
riktning. Genom ett utövningstvång skulle även det fullt
legitima behovet av defensivmärken åsidosättas.
Missbruket med långa varuförteckningar syntes mig böra
mötas mecl märkenas registrering i klasser med särskild
avgift i varje klass; och vad anginge den åberopade
svårigheten att påfinna nya märken, fann jag farhågan
därför något överdriven. Hälst skulle jag önskat, att i
konventionen intoges ett förbud mot utövningstvång
ifråga om varumärken.
A andra sidan kan ju sägas, att, där utövningstvång
förekommer, de i förslaget upptagna förbehållen måste
betraktas såsom en lättnad för varumärkeshavarna,
likasom även att ett utövningstvång vid internationell
registrering kan hava ett större berättigande. Då
härtill kom, att meningarna i denna fråga voro något
delade inom den svenska delegationen, gjordes från
dennas sida icke något uttalande.
Resultatet blev dock enligt min mening
tillfredsställande. Såsom sista stycke i art. 5 antogs följande
stadgande :
»Om i något unionsland användande av registrerat
märke är obligatoriskt, skall registreringen icke kunna
upphävas förr än efter en lämplig tidsfrist och endast
under förutsättning att varumärkeshavaren icke visar
giltigt skäl för sin underlåtenhet.»
Huvudvikten i detta stadgande är således lagd på
de båda förbehållen.
Art. 5 bis.
I anledning av Amerikas ovannämnda förslag om
rätt att återuppliva på grund av bristande
avgiftsbetalning förfallna patent hava i denna artikel
stadganden i sådant hänseende upptagits.
Enligt det amerikanska förslaget finge rätten till
återupplivning åtnjutas, vare sig underlåtenheten att
betala föranletts av en »cause accidentelle» eller
densamma berott på förbiseende.
Den svenska delegationen uttalade en viss tvekan
rörande förslaget. I alla händelser ansåg den sig icke
kunna biträda detsamma under annan förutsättning än
att rätten till återupplivning inskränktes till sådana
fall, då underlåtenheten att betala avgiften berott på
»causes accidentelles». I samma riktning uttalade sig,
bland andra, den norska delegationen.
Efter olika redaktionsförslag beslöt konferensen
följande lydelse:
»En respittid, som bör bestämmas till minst tre
månader, skall medgivas för betalning av avgifter, som
skola erläggas för upprätthållande av rättigheter på
det industriella rättsskyddets område, medels
inbetalning av en tilläggsavgift, om sådan är föreskriven i den
inländska lagstiftningen.
Vad angår patent, förbinda sig unionsländerna
dessutom antingen att utsträcka respittiden till minst sex
månader eller ock att medgiva återupplivning av ett
patent, som förfallit på grund av bristande
avgiftsbetalning; skolande rätten till återupplivning vara
underkastad de villkor, som den inre lagstiftningen i sådant
hänseeende innehåller.»
Art. 5 ter.
På förslag av franska delegationen har följande
stadgande intagits i konventionen:
»I vart och ett av unionsländerna skall icke såsom
intrång i patenthavares rättigheter anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
