Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117 INDU STRITIDNINGEN NORDEN
uppges icke varken namnet å den chilenska firman, som
sökte förnyelsen, eller om denna firma varit densamma,
för vilken märket ursprungligen varit registrerat i Chile.
Då det emellertid tycks framgå av den chilenska
varumärkeslagen, som om endast märkets ursprungliga
ägare eller dennes rättsinnehavare skulle vara berättigad
att begära förnyelse, och då referatet icke anger några
som helst andra skäl för avslaget, än att ordet »aspirin»
ingått i allmänna uppfattningen som en
varubeteck-ning, så måste jag utgå ifrån, att sökanden uppfyllt
alla övriga formella fordringar för förnyelsens
erhållande, såsom ansökningens ingivande innan utgången
av märkets förutvarande skyddstid, styrkande av
äganderätten till märket m. m. sådant. Ej heller anföras
några skäl ägnade att påvisa, att den ursprungliga
registreringen skulle ha varit oberättigad.
Kvar står då det märkliga förhållandet, att, om en
handlande eller en fabrikant lyckats i att framställa en
så god och omtyckt vara, att allmänheten börjat att
sätta likhetstecken mellan varan själv och det från
början som ett fantasiord valda namnet därpå, så
förlorar därmed sagda köpman eller tillverkare
ensamrätten till detta namn! Eller med andra ord, den som i
Chile strävar efter att tillhandahålla allmänheten goda
varor — ty det torde väl endast vara de goda varorna,
som förmå ge sitt namn en sådan klang, att detta namn
i var mans mun kommer att gälla som beteckning av
varan — han straffas med förlusten av rätten till detta
namn! Eör svensk rättsuppfattning synes detta något
egendomligt, enär man snarare hade väntat sig, att
nämnda framgångsrika person skulle erhållit belöning
för sitt välförhållande och icke straff.
Registrerings-myndighetens utslag i denna fråga synes icke ägnat
att uppmuntra till ansträngningar för att göra en vara
känd inom Chile, ty den som så gör, han endast kratsar
kastanjerna ur elden för sina konkurrenter, vilka blott
behöva vänta, tills den förres tioårsskydd för hans
damer välkända varumärke förgått, och kunna sedan
gladeligen »plöja med dennes kalvar».
Göteborg den 31 mars 1927. Gustaf Seth.
Helsinge-industri under 1700-talet.
Vad Anton Swab och M. R. Robsahm veta berätta.
(.Meddelat av Pehr Johnsson.)
(Slut fr. nr 13.)
September 28.
Samma dag fortsattes resan till Stråtjärn i Skog
socken. Uti Småängsbrottet, som ligger emellan
Gull-berget och gruvberget, var hällearten en grå granit,
med ådror och körtlar, av fältspat. Där funnos många
kala klyfter, som hade lodräta, liksom avhuggna skär;
men för övrigt skogbeväxt. Mellan Gullberget och detta
berget ligger Norsjön, som är lång och smal. Utsikten
inemot Stråtjärn går ut över Bergviken emellan
Gall-berget och Hamnäsberget, med berg i fonden av
Bollnäs socken. Den var ganska vacker.
Ggdn1 i Stråtjärn, som varit en bland de förnämsta
lobösseskjutare i Helsingland, lämnade mig ock några
underrättelser om Skogs socken.
Denna har i anledning av sina stora skogar en
allmän näringsgren av brädsågning. Här äro omkring
100 hemman och här sågas omkring 10 000 tolvter
årligen, mest tall. Här äro 11 sågar. Alla enkla
bräder säljas mest till Gävle samt nedföras till
havsstranden, där, då de äro 7V2 aln. långa och 10 tum breda
och 3 tum tjocka, betalas med: fullgoda tallbräder 2
rdr 8 sk. tolvten, fullgoda granbräder 1,40, utskott av
tall 1 och av gran 32.
Lantmånen är här lera och sällan nyttjas linsäde.
Förnämligast boskapsskötsel drives. Säd köpes här
mera än det säljes. Fågel avgår härifrån flera lass.
Hela socknen består av stora skogar och åtskilliga av
dessa äro insprängda med höga berg och ganska stora
sjöar. För några dagar sedan blev en björn helt nära
Tönnesbro krog av en hemlapp skjuten.
Jakten i Helsingland handhaves på det sätt, att
vårtiden skjutes ingen fågel under den tid den leker.
Därför ha många skyttar i Helsingland aldrig hört
tjädern spela. Åtta dagar fore Mikaeli går både
husbonde, söner och drängar, att, som man kallar det, »braka»
1 Gårdsfogden. (Red. av I. N.)
skogen. De åtföljas av flera hundar och skjuta då mest
för ståndskall, utom järpen, som flyr för hund, den
de dels uti lövfallet locka med pipa, dels skrämma’
undan sig och söka rätt på i träden. De ligga då hela
månader i skogen och få proviant sig till vissa ställen
tillsänd hemifrån, och hemsända då vad de skjutit, som
kan vara från 12 till 20 à 30 skott om dagen, om
fågelorten är god, vädret gynnande och lyckan med. Jag
såg ingen fågelhund med långa öron i hela denna
landsort. Alla voro de av fullkomlig lappras, med
spetsiga öron och yviga svansar; dessa skälla blott fågel
och björnar. Harar skjutas blott vårtiden, då de ibland
gå fram till gröngräset å fäbovallarne att beta, men
gör då händelsen ibland, att de komma i skotthåll, bli
de skjutna. Änder skjutas även om våren, alla med lod.
En och annan har också här nu börjat att under
vårtiden springa på tjäderlek, och skjutit sina 15 à 20
tjädrar om våren. Lodbössorna äro mycket utbredda,
mest uthuggna och alla med ligglås, så att
helsinge-skytten lär vara van vid överläggning, då han skall
bruka dem. Med dessa skjuter han emellertid mycket
säkert, och vanan ger honom säkerhet även i mörkret,
så att gästgivaren i Stråtjärn skjuter både vargar och
rävar i glugg med sin lodbössa, detta även förleden
vinter på sitt 62: dra år. Ludring för glugg brukas ej
mycket. Vargar finnas, men besvära de mera sällan än
björnarne.
Längre upp i Helsingland brukas alltid att även
göra en skogsgång, som likväl varar mindre länge, vid
jultiden. Där räknas ett fågel efter järpräkning, så att
1 järpe vill säga ett skott, en orre eller höna 2 skott.
Räv- och varggropar brukas även, likaså litet som
saxar — men giller för fågel, snaror också, men
isynnerhet flakar, brukas till fågelfångsten. Det händer
icke sällan, att man i dessa flakar får mårdar, och
någon gång rävar. Älgar finnas stundom och skjutas
merendels, och inga sådana förhåll, som i Jämtland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
