Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från de färdiga fotografierna kan man sedan med
hjälp av ett enkelt geometriskt förfarande avläsa alla
mått. För att förenkla detta arbete lät Bertillon trycka
särskilda kartonger med skalor, varierande efter
apparatens höjd och objektivets brännvidd. På det sålunda
uppklistrade fotografiet kan man utan några som helst
matematiska operationer företaga alla mätningar.
Den metriska fotografin var en mycket betydande
upptäckt, men den har aldrig uppskattats till sitt rätta
värde, kanske mest beroende på att dess utförande är
mera komplicerat än vanlig fotografering. Den står
emellertid allt fortfarande som idealet för
fotografering av brottsplatser.
Bertillons andra uppfinning var mindre lyckad. Det
var den s. k. inbrottsdynamometern, som skulle
användas för att fastställa den kraft, varmed man uppbrutit
t. ex. en dörr. Bertillon tänkte sig, att man härav skulle
kunna draga slutsatser om förbrytarens styrka, eller
snarare om det mått av styrka, som han använde för
att bryta upp dörren. Han trodde sig till och med kunna
beräkna, huruvida inbrottet förövats av en kraftig man,
av en yngling, en gubbe eller en kvinna. Vi kunna
genast fastställa, att inbrottsdynamometerns nytta
förblev en chimär, vilket var
och en med en smula
eftertanke kan räkna ut.
Ett område av
kriminaltekniken, där man gjort en
del uppfinningar, är
expertisen av eldvapen. För
att förstå vad saken
gäller, torde det vara
nödvändigt att först förklara de
metoder som användas
inom den moderna
vapenexpertisen och de grundvalar,
varpå denna vilar. Det är
ett axiom hos
vapenexpertisen att varje eldvapen
inpräglar på varje kula och
varje patronhylsa, som
avfyrats, fullt individuella
kännetecken, som skilja sig från alla andra vapens.
Detta gäller icke blott vapen av olika fabrikat utan
även av samma fabrikat, ja till och med av samma
serie. En browningpipa nr 46 647 är fullständigt olika
pipan nr 46 648. Såvida dessa säregenheter äro
tillräckligt utpräglade kan man också åtskilja de kulor,
som avfyrats i de båda piporna.
Förklaringen till detta är mycket enkel. Den slutliga
bearbetningen av pipan sker medelst ett
räfflingsverktyg och detta undergår naturligen en mikroskopiskt
mätbar slitning under varje arbetsoperation. Materialet
i pipan växlar också en smula i hårdhet och dessa
faktorer sammanlagda göra att räfflorna eller snarare deras
botten ej får samma utseende två gånger. När en kula
passerar loppet och räfflingen inpräglas i densamma,
kommer den att successivt bli bärare av alla små repor
och kantigheter i räfflingen som den möter. När kulan
lämnat loppet bär den tecken av allt motstånd, som den
mött på sin väg.
Vi antaga nu, att ett mord begåtts och att man hittat
en kula i den mördades kropp. En man är arresterad
för mordet, och man finner i hans ägo en pistol. Det
gäller då att fastställa om den dödande kulan avskjutits
ur detta vapen. Man går då till väga på följande sätt.
En serie provkulor skjutas från det misstänkta vapnet
och uppfångas fullständigt oskadade. För detta
ändamål skjuter man i ett grovt stålrör till 3/4 fyllt med
vatten. Vattnets motstånd är fullt tillräckligt för att
hejda även en mauserkula på en sträcka av något mer
än 1 meter, så att den stilla och oskadad faller till
rörets botten, där man sedan uppfångar den med hjälp
av en sil. Denna anordning konstruerades av författaren
för Lyons polislaboratorium och har visat sig avgjort
bättre än de äldre metoderna enligt vilka man sköt i
vadd, vaxkakor, jord, sågspån etc. För att jämföra den
misstänkta kulan med provkulorna har man sedan i
tur och ordning fotograferat varje räffla under stark
förstoring i snett påfallande ljus. Metoden var ganska
komplicerad och tog lång tid i anspråk för utförandet.
Amerikanerna Wait och Goddard konstruerade
då ett särskilt jämförelsemikroskop, där man på en gång
kunde betrakta två kulor och jämföra deras
säregenheter. Jämförelsemikroskopets princip var att varje kula
placerades i en hållare och belystes mycket kraftigt.
Ovanför varje kula befann sig ett mikroskopobjektiv.
Ljuset från detta kastades mot ett prisma och bröts i
horisontal riktning för att sedan återigen brytas
vertikalt av ett annat prisma i apparatens mitt och kastas
upp mot ett gemensamt okular, som gav en synbild.
I okuläret syntes då de två kulorna sida vid sida och
man kunde jämföra de mikroskopiska reporna i
räfflingen på bekvämaste sätt. I en av författaren
modifierad form tillverkas nu även dessa jämförelsemikroskop
i Frankrike och hava spritts till åtskilliga av gamla
världens och Asiens poliscentraler.
Identifiering av patronhylsor tillgår ungefär på
samma sätt. Särskilt de patronhylsor, som avfyrats i
automatpistoler erbjuda tacksamma identifieringsobjekt.
Hylsan utsättes nämligen för en hel serie ingrepp, som
efterlämna spår i den mjuka metallen. De märken som
undersökas äro främst intrycket i knallhatten från
slagstiftet, de små märken i kanten som ejektorn och
utstötaren åstadkomma samt framför allt det synnerligen
karakteristiska avtryck, som bakväggen i den rörliga
manteln efterlämnar.
För undersökningar av skriftförfalskningar finnes en
hel rad specialapparater, av vilka vi kunna nämna
Lovibonds tintometer och Locards graphoscope.
Den förra apparaten är avsedd att användas vid
jämförelse, mätning och registrering av färgtoner hos olika
bläcksorter. Instrumentet liknar till sina optiska
principer det förut beskrivna jämförelsemikroskopet. I likhet
med vanliga tintometrar sker bestämningen av färgen
mot en vit normalgrund av ren gips. Registreringen av
färgen sker medelst kombinationer av Lovibonds
tintometerglas.
Locards graphoscope har konstruerats för att
tillmötesgå behovet av ett komfortabelt, binokulärt
mikroskop vid undersökningar av större skriftstycken.
Vidstående illustration visar bättre än ord dess
konstruktion.
Som man ser äro de speciellt kriminaltekniska
instrumenten varken särdeles många eller komplicerade. Man
måste nog erkänna att förbrytarna hava ett betydligt
rikare fält att röra sig på, när det gäller uppfinningar.
En beskrivning av alla sinnrika dyrkar,
specialinstrument för uppbrytandet av lås och galler, transportabla
svetsningsapparater, ficktjuvarnas lilla
instrumentarium, osv, skulle säkert vara mera intressant, men det
är en annan historia.
 |
| Fig. 4. Locards graphoscope. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
