Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individualism och uppfostran - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många olika metoder mot hvarandra, att jag har nog af att
bestämma min ställning till dem. Och slutligen: predika ej
vetenskapsmännen ofta i högstämda ordalag att vetenskapen är till för
sin egen skull, icke för att tjäna det eller det utanför liggande
ändamålet? Huru skall då en sådan splittrad och själftillräcklig
vetenskaplig forskning kunna ge vår tids människor något fäste?
Och särskildt de unga! Huru kan man af dem begära
intresse för en vetenskap som ej ger dem något för lifvet —
d. v. s. det personliga andliga lifvet? Och om en student åhör
ett halft dussin föreläsare, som kanske alla ha hvar sin egen
metod, och af hvilka den ena alls ej bekymrar sig om den andras
metod, huru skall man begära att studenten skall vinna enhet i
sitt kunskapsförråd?
För öfrigt: huru mycket bekymra sig människorna i
allmänhet om vetenskapen? Denna förklarar t. ex. med allt större
bestämdhet, att alkohol är ett gift, och att det är en förnuftig
människas plikt att afhålla sig därifrån. Men huru många af de s. k.
bildade höra på detta bud? Det finns ju alltid, menar man,
någon vetenskapsman som säger emot, och äfven om så ej vore
fallet, så säger den enskilde ofta: det kvittar mig lika, alkohol
skänker mig njutning, och jag vill njuta. Därmed punkt.
Och så undrar man att också ungdomen vill njuta! Och så
tror man sig kunna väcka de ungas intresse för att under alla
förhållanden göra det rätta!
Men på hvad lefva då, sist och slutligen, människorna,
andligen taget, i våra dagar?
Jo mest på politik och samhällsfrågor. Och det är
otvifvelaktigt att detta område verkligen för många är ett surrogat för
religionen. Arbetet för lindrande af likars nöd eller afhjälpande
af sociala missförhållanden kan, liksom de konflikter mellan plikt
och plikt kritiska tider medföra, verka utvecklandet af en stor
etisk kraft, drifva till själfuppoffring och äfven till inre förädling.
Men å andra sidan visar sig hos mången ock på detta område
företrädesvis hvad som varit äfven religionslifvets skuggsida:
ofördragsamhet och fanatism. Hundraden och tusenden deltaga i vissa
samhällssträfvanden ej med handling, utan blott med sina
sympatier, eller på sin höjd med pengar. Men när då åsikt står mot
åsikt, parti mot parti, tar lätt hos sådana människor striden mot
den andra åsikten försteget framför arbetet för den egna. Ty
det är lättare att klandra och kritisera andra än att själf uträtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
