Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individualism och uppfostran - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturhistorien art- och släktbegrepp o. s. v., så i grammatiken det
system af kategorier som ännu läres i skolorna, så i estetiken „det
sköna“, i fysiken „materien“. Och så kunde man slutligen
uppbygga ett system af logiska begrepp sådant som Hegels. För
detta, likasom för tidens spekulativa uppfattning öfver hufvud,
voro de funna logiska kategorierna det i högre mening verkliga,
de voro uttryck för världsförnuftets, världsandens verksamhet; de
voro därför eviga, „Guds tankar tänkta af evighet“, sade Boström.
Det var nu ock på grund af denna uppfattning som vetenskapen
vann enhet och alla dess grenar stödde hvarandra inbördes.
Men mot detta vetenskapliga betraktelsesätt uppträder i våra
dagar med allt större bestämdhet ett annat. Enligt detta utgöra
sådana genom abstraktion bildade begrepp, kategorier, ej något
exakt uttryck för den egentliga verkligheten, utan endast former
för uppfattning af vissa sidor af denna verklighet. I själfva
verket existera alltså t. ex. „arterna“ icke, de äro alster af forskares
abstraktionsförmåga, hvarför ock olika forskare göra artbildningen
olika. Hvad som existerar, det är individerna, och dessa äro alla
i något afseende olika hvarandra. Den som vill verkligen begripa
tillvaron, han måste därför fatta företeelserna just i denna deras
individuella bestämdhet, såsom sammanfattning enhvar af olika
förbindelser af krafter. Ja, våra dagars naturforskare förklara till
och med att man ej kan ge någon verkligen tillfredsställande
definition på hvad art är.
Samma nya betraktelsesätt bryter sig nu igenom på alla håll.
Vi kunna lätt följa omsvängningen på ett pedagogiskt område,
latinstudiets.
För icke många årtionden sedan yrkade man att latinet
skulle studeras främst emedan dess grammatik var i så hög grad
„formellt bildande“. Den äger t. ex. ett tempussystem, hvilket är
logiskt afslutadt genom korsningen af fullbordad och ofullbordad
handling med de tre tiderna: närvarande, förfluten och
tillkommande. Därmed var detta system ett uttryck för världsförnuftet,
och andra språk, som ej ägde ett dylikt system, voro mindre
„logiska“. Hvarför ock t. ex. svenskan måste förses med ett
tvifvelaktigt „futurum“ och ett fullkomligt mytiskt „futurum
exaktum“, likasom imperfektum äfven i svenskan måste beteckna
„ofullbordad handling“ — såsom t. ex. karlen dog!
Nu åter studerar man latinska grammatiken för att genom
språket och litteraturen nå till romarfolkets egendomlighet. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
