Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individualism och uppfostran - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den moderna språkvetenskiipen är det latinska tempussystemet
ej mera ett uttryck för världsförnuftet, utan endast för
tankegången hos det folk som skapat systemet. På samma sätt faller det
ej ens den mest hänförda beundrare af finskan in att skryta med
detta språks „logiskhet“ därför att det har ett system af sex
lokalkasus. Och än mer inser man att det ej ligger något
„förnuft“ i att de svenska orden sed, vana och bruk tillhöra tre
skilda genus.
Men så snart man engång klart uppfattar denna förändring
i åskådningssättet, finner man äfven lätt hvilken oerhörd
revolution den innebär. Ej blott att världsförnuftet lämnas alldeles ur
spelet: de genom abstraktion bildade kategorierna förvandlas från
ändamål till medel för forskningen, och de individuella
företeelserna, ur hvilka kategorierna abstraherats, förvandlas från medel
till ändamål.
Men en sådan revolution inom vetenskapen genomföres icke
med ett slag. Här liksom alltid märker man lättare bristerna i
det gamla, än man kan bygga upp något nytt i stället.
Häfdandet af det individuellas rätt blir därför i början blott eller
förnämligast en opposition mot den gamla abstraherande
kategoribildningens öfverdrifna anspråk. Men det positiva arbetet på
vetenskapens fält blir i stället förnämligast ett nybyggararbete, där just
respekten för det individuella tar sig uttryck i detaljforskning,
utan att man tillsvidare hoppas eller ens tänker på en ny
enhetlig uppfattning. Hvarje forskare griper således sitt material ur
den synpunkt som materialet synes betinga, och så händer det
lätt att den ena forskaren ej alls vet af eller förstår de principiella
resultat, till hvilka den andra kommit. Ett exempel.
„Oriktiga“, sade man fordom, äro i svenskan uttryck sådana
som „på åtskilliga af mina vänners inrådan“. Men om nu någon
frågar: „hvems är den här boken?“ och om ingen på denna fråga
svarar: „den är någots af barnen“ utan alltid någon af barnens,
så säger den moderne språkforskaren: regeln är oriktig, det gäller
att i de enskilda fallen undersöka hvilka psykiska krafter som
verka hos den talande därhän att han i det ena fallet följer
„regeln“, i det andra med nödvändighet bryter däremot.
Men samme språkforskare, som förstår och erkänner detta,
kan på ett näraliggande område, metrikens, fortfarande blindt tro
på ett metriskt „skema“ och anse t. ex. jambisk eller trokeisk
vers vara dess fullkomligare ju mera den stämmer öfverens med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
