Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individualism och uppfostran - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skemat „hvarannan stafvelse betonad och hvarannan stafvelse
obetonad“. Kommer då en estetiker och visar att modern vers aldrig
skrifvits genomgående efter ett sådant skema, ja att sådan
genomgående skematisk vers, om den skrefves, vore lika olidlig att höra
som „någots af barnen“, att således skemat är oriktigt, samt att
man bör undersöka hvilka psykiska krafter som verka att skemat
oupphörligen brytes — ja då skakar språkforskaren på hufvudet
och förstår ej estetikern.
Och detta upplösningstillstånd inom vetenskapen motsvaras
fullkomligt af ett dylikt inom åskådningssättet rörande
samhällsfrågor.
Äfven här äro alla allmänna teorier öfvergifna;
„realpolitiken“ prisas på olika områden. Men i speciella frågor stödes dock
denna politik af „principer“, och med dessa förhåller det sig
ytterst ofta så, att samma person i en fråga hyllar en princip som
han i en annan på det lifligaste bekämpar. (Se därom t. ex. min
broskyr Suomenmielisyys ja vapaamielisyys.)
Ännu en annan följd af detta upplösningstillstånd bör
observeras. Trots oppositionen mot den gamla kategoribildningen
begagnar sig mången dock fortfarande af samma metod, såsom t. ex.
då man mot världsförnuftet som yttersta princip sätter materien
eller „etern“. Särskildt framträder ofta denna företeelse i
samhällslifvet.
Ur detta abstraherade man förr t. ex. begreppet man och
begreppet kvinna, bägge då naturligtvis så mycket som möjligt
olika, motsatta hvarandra. Och då man på samma sätt
abstraherat begreppen samhälle och hem, ansåg man sig kunna göra
slutsatsen: mannen är skapad för samhället, kvinnan för hemmet.
Också denna sats har för mången varit en „Guds tanke tänkt af
evighet“. Men nu förstår man att tanken varit blott ett alster
af människohjärnors arbete, och det erkännes att blott den
individuella begåfningen skall bestämma för hvad en människa är
„skapad“. Det har ju till och med en gång om en af våra
samskolor med fullt fog kunnat sägas, att föreståndarinnan där
representerade det manliga elementet och föreståndaren det kvinnliga.
Men mången af dem som djupast lidit just af denna
kategoribildning, är själf färdig att mot den ställa en ny: mannen som
förtryckare och kvinnan som den förtryckta. Och dock är denna
kategoribildning lika ensidig som den förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
