- Project Runeberg -  Individualism och uppfostran /
13

(1903) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individualism och uppfostran - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världssammanhanget och kraftskalan, har denna uppfattning i århundraden, ja
årtusenden stått klar för den stora poesin, och med aldrig svikande
konsekvens har denna sträfvat att fylla den uppgift Runeberg
förelägger den i orden:

„I dikten skall allt vara ordning, allt sammanhang, allt
historiskt i den höga bemärkelse, att allt skall hafva sin förklaring i
den helhet, i hvilken det förekommer, och betinga blott ögon för
att erkännas. Sådan skall dikten vara, en bild af den gudomliga
ordningen, en bild af den historiska ordningen, sådan den afslöjat
sig äfven för det mänskliga ögat.“

Men denna uppgift har skaldekonsten i alla tider fyllt icke
genom abstrakta begreppsbestämningar, utan genom att visa oss
representativa individer i växelverkan med hvarandra.

Denna olikhet mellan skaldekonsten och den gamla
abstraherande riktningen framträder synnerligen klar i polemiken mellan
Runeberg och Snellman om „Kung Fjalar“.

Snellman ville nödvändigt ha dikten byggd på en konflikt
mellan stat och familj — d. v. s. en konflikt mellan två begrepp.
Runeberg, då han läste detta, „befarade med oro att något ord,
någon vändning i dikten skulle föranledt till en sådan uppfattning“.
Han granskade sin dikt „noggrant“ och fann „till sin
tillfredsställelse“ att han ej „förtjänt ett sådant beröm“. Men då han
sedan utlade att Fjalars trots mot gudarna gaf dikten dess
hufvudinnehåll, då genmälde Snellman att „ett sådant öfvermod, ett sådant
tomt trotsande“ skulle tillhöra „fånen, icke hjälten“. Fjalar vore
då helt enkelt „en narr“.

Så talar en hegelian. Men en skald ser saken annorlunda.
Läser man diktens första sång ordentligt, så skall man finna att i
Fjalars föregående historia, sådan han själf förtäljer den, ligger
förklaringen till att han kunde trotsa gudarna utan att ändå vara
en narr. Och så visar Runeberg huru Fjalar genom sina egna
handlingar själf bereder gudarnas seger, men huru han på samma
gång utvecklas, så att straffet, när det drabbar, blir en nåd mer
än ett straff.

Men har man nu lärt sig se och känna detta, då har man
lärt sig se och känna människan, ej som logiskt begrepp, utan
som en för vår fantasi lefvande representativ individ, utrustad
med krafter som gå utöfver det vanliga måttet och därför äfven i
mer än vanligt mått förtjänande vår sympati. Och har man en
gång lärt sig fullt förstå och känna sympati för en sådan individ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 4 22:15:05 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/induppfo/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free