Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individualism och uppfostran - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då blir man ock förmögen att på samma sätt förbinda sig med
andra individer, och då segrar äfven kärleken öfver hatet. Man
lär sig förstå, hvad Runeberg så vackert säger i svaret till
Stenbäck: att en personlighet i dess väsende är „evigt ett fält för
människan att uppdaga“, att den felande ej är det samma som
felet, att vi kunna „i honom se och sammansmälta i ett djup som
felet icke mäter“.
Men på samma gång få vi ock af en dikt som „Kung
Fjalar“ en bild af ett starkt motiveradt orsakssammanhang, hvilket
utvecklar sig till en bild af hela världssammanhanget. Enhvar
kan där lära sig „eviga makters lek med spotska, trotsande
jordbarns löften af bubblans tyngd“. Och känner man med Runeberg
huru dessa makter handla i kärlek mot människorna, då kan man
med Fjalar säga till dem:
Jag har lärt er känna, ej jag blyges
att mig böja för er en gång.
Hvad skall blifva af minnets Morven,
af högttonande strängarnas land,
om dess drottar hvarandra
bryta neder med giftfylldt agg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>