- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 1. Allmänna delen /
132

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MATEMATIK

Om x betyder tiden och tt (x) represen*
terar en punkts läge, är t)’(x) punktens
hastighetsvektor riktad efter banans tan*
gent.

Är vektorn representerad av koordina*
terna för ändpunkten, fås vektorderivatan
genom att derivera varje koordinat for sig.

Vektorfält. Med vektorfält menas ett rum,
som i varje punkt är tillordnat en vektor
t). Med fältstyrkan i en punkt menas
längden av fältvektom B där, och fältets
riktning anges av vektorns -riktning.

Kraftlinjerna äro de kurvor i rummet,
som i varje punkt tangera fältvektorn. De
bestämmas av villkoret, att inre produkten
dt

är kraftlinjens vektor).

Om vektorn f :s ändpunkter ha koordina*
terna (x, y, z) och fältvektorn © kompo*
nenterna (VX,V ,VZ), är detta detsamma
som differentialekvationerna
dx _ dy __ dz
Ax Ay Az
Gradient: En funktion f(x, y, z) tilldelar
varje punkt i rummet ett tal, ger alltså ett
skalärt fält. Ytorna f(x, y, z) = konstant
kallas nivåytor för det skalära fältet. De*
riveras f(x, y, z) med avseende på x, y och
z, erhållas tre tal, som kunna uppfattas
som komponenterna av en vektor, gra=
dienten till f(x, y, z) (tecknas grad f):

grad f=

il, ü,
, dx ’ dy ’ dz

f säges vara potentialen till grad f

dV 3V,
div©=—,

dx dy

yJ>K [ skalär
+ dz \ storhet

rot

\ dy

dV
y

’ dz

dz

dx

ZVy
dx

»K

dy

Laplaceoperatorn:

f|f f|f

dx2 dy’1
divgrad f=Af

Af(x, y, (skalär storhet)

ff

dz2

Om v är en viss volym, innesluten inom
ytan 5 i vektorfältet och vektorn fi
i varje punkt på 5 är enhetsvektorn med
samma riktning som den yttre normalen
till 5, så gäller följande relation (Greens for*
mel (do är ytelement, dv volymelement):

///div B dv=ff®-fi-d<T
v s

Högra ledet kallas vektorflödet genom 5.
Om L är en sluten kurva och 5 en yta
genom denna gäller dessutom (Stokes
formel):

//(rot ®)fi-d<t=f®-dl
s l

Kurvintegralen i högra ledet kallas fältets

cirkulation längs L.

4. Komplexa vektorer (vektorer i
planet)

Emedan de komplexa talen kunna fram*
ställas geometriskt som punkter i Gausska
talplanet (s. 65), kan de anses som två*
dimensionella vektorer med begynnelse*
punkt i origo och ändpunkter i de ifråga*
varande punkterna. De vanliga räkneope*
rationerna med komplexa tal kunna därför
anses som operationer med vektorer i
planet. I det komplexa talet $ = x + iy är x
vektorns reella komponent och y den
andra (rent imaginära) komponenten.
Vektorns absoluta belopp eller längd är

Betecknas med <p argumentet för 5. dvs.
vektorns vinkel med positiva reella axeln,
kan talet skrivas:

Z = x+iy= \t\eiCp.
2)0 = e,r^ är enhetsvektorn 5. Man har:

ni 3ni

e1’ °= 1, e" =i, em=-l,ez =-i, e

2ni_

1

Inre produkt

(5 ■ 5’)=**’+yy’= Id| • eos (55’)

Vektoriella produkten ligger ej i samma
plan som de bägge vektorerna, varför den
ej har intresse i detta sammanhang.

132

INGENJÖRS HANDBOKEN I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/1/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free