Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅLLFASTHETSLÄRA
aü a2< ffs = huvudspänningar
t = skjuvspänning
t( = vridningspåkänning
rtw = utmattningsgräns för växlande
vridning
Til t2> r8=huvudskjuvspänningar
Materialets egentliga hållfasthet är dess
kohäsionsmotstånd. Om materialet är ut*
satt för allsidig dragning kan ingen plas*
tisk flytning inträda. Brott inträffar om
dragspänningarna övervinna kohäsions*
motståndet. Detta slags brott kallas avslit=
riirigsbrott och är karakeristiskt för spröda
material. Vid de flesta spänningstillstånd
uppträder förutom dragspänningar även
skjuvspänningar. Materialet äger även ett
glid* eller skjuvmotstånd. När skjuvspän*
ningarna övervinna glidmotståndet, inträ*
der en glidning längs de ytor, där den
maximala skjuvspänningen uppträder. Glid*
ningen förorsakar en ökning av glidmot*
ståndet. Vid ett dragprov (statisk överbe*
lastning) ökar även kohäsionsmotståndet
så länge glidningarna äro tillräckligt små.
När glidningarna nått en bestämd storlek
sker en uppluckring av materialet genom
små sprickbildningar. Kohäsionsmotstån*
det minskar och brott inträder slutligen.
Detta slags brott inträder i allmänhet vid
sega material och kallas glidningsbrott.
Vid spröda material är glidningsmotstån*
det relativt stort i förhållande till kohä*
sionsmotståndet.
Vid sega material är kohäsionsmotstån*
det relativt stort i förhållande till glid*
ningsmotståndet.
Vid tillämpning av de vid ett drag*
prov funna materialegenskaperna på ett
allmänt spänningstillstånd ha olika hypo*
teser om deras beroende av spänningstill*
ståndet framkommit. Med hjälp av dessa
hypoteser kan spänningstillståndet åter*
föras på enkelriktad dragning. Härvid in*
föres en jämförelsespänning »ideell spän*
ning» O;, varmed förstås den tänkta spän*
ning, som vid enkelriktad dragning med
hänsyn till risken för inträdande brott, är
likvärdig med det rådande spänningstill*
ståndet enligt den betraktade hypotesen.
De viktigaste hypoteserna1 äro:
1. Huvudspänningshypotesen (Rankine).
Enligt denna hypotes är den största
positiva och negativa huvudspänningen
avgörande
ai=ai om KI>KI>KI (2:1)
2. Töjningshypotesen (St. Venant). Enligt
denna hypotes är den största positiva
och eventuellt negativa töjningen av*
görande
oi = oi—^(ö2 + ös) om K|> K| >K|
(2:2)
3. Skjuvspänningshypotesen (Guest). En*
ligt denna hypotes är den maximala
skjuvspänningen avgörande
°i= 0i~°S om ><*,>*, (2:3)
4. Hypotesen om formändringsenergin
(Beltrami). Enligt denna hypotes är den
uppmagasinerade elastiska energin av*
görande
°i =]/ai2 + °22 +032—^ (°1°2 + ö3öl)
(2:4)
5. Hypotesen om deviationsarbetet (v.
Mises). Enligt denna hypotes är det av
skjuvspänningarna förorsakade vinkel*
ändrings*(deviations*)arbetet avgörande
ot=V (2:5)
6. Hypotesen om en br ott gränskurva
(Mohr). Enligt denna hypotes är avslit*
ningshållfastheten beroende på den upp*
1 Nadai, A.: Der bildsame Zustand der Werkstoffe, Springer 1927.
310
INGENJÖRSHANDBOKEN I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
