Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅLLFASTHETSLÄRA
°btn== tillåten böjpåkänning
{pn^)tn~ tillåten nominell böjpåkänning
tillåten knäckspänning
°ttn~ tillåten vridpåkänning
Maskinkonstruktioner
En bedömning av de påkänningar som
kunna tillåtas vid en konstruktion ställer
de största krav på konstruktören. Han
måste ha en klar uppfattning om nog*
grannheten i den beräkningsmetod, som
kommit till användning vid beräkning av
spänningarnas storlek, samt kunna bedöma
den säkerhet, med vilken han känner
materialets hållfasthetsegenskaper vid det
rådande belastningsfallet.
Med säkerhetskoefficient förstås för*
hållandet mellan den minsta belastning
som ur någon synpunkt är otillåten och
den maximalt förekommande belastningen.
Säkerhetskoefficienten måste väljas till*
räckligt stor för att täcka osäkerheten i
bedömningen av påkänningens storlek och
materialets hållfasthet.
En osäkerhet i bedömningen av material*
påkänningen föreligger exempelvis hos
maskinkonstruktioner vid stötbelastningar,
om risk för vibrationer föreligger eller om
ojämn temperaturfördelning kan uppstå.
Tar beräkningen ej hänsyn till eventuellt
föreliggande hålkälsverkan måste givetvis
säkerhetsfaktorn väljas högre. Har full
hänsyn tagits till hålkälsverkan och den
härvid uppträdande maximala påkän*
ningen kan man ofta nöja sig med en
jämförelsevis liten säkerhetsmarginal om
belastningsförhållandena för övrigt äro
väl kända.
Vid bedömningen av materialets utmätt*
ningsgräns måste hänsyn tagas till kon*
struktionsdetaljens storlek (jfr fig. 2/14).
Utmattningsgränsen hos stål minskar näm*
ligen vid större dimension på grund av
att den gynnsamma inverkan av nedsmid*
ningen ej längre kan göra sig gällande.
Hänsyn måste även tagas till ytbeskaffen*
hetens inverkan samt inverkan av korro*
derande ämnen (fig. 2/9).
En bedömning av den erforderliga säker*
hetsgraden bör även ta hänsyn till de
risker, som äro förenade med sträck*
gränsens överskridande eller brottets in*
trädande.
Vid statisk belastning bedömes säker*
heten med hänsyn till materialets brott*
gräns vid spröda material och med hänsyn
till materialets undre sträckgräns vid sega
material. Vid utmattningspåkänningar är
materialets utmattningsgräns vid de rå*
dande belastningsvariationerna avgörande
för den tillåtna påkänningen.
I utmattningsdiagrammet göres först ett
avdrag med hänsyn till provstyckets di*
mension och ytbeskaffenheten enligt de
grunder som angivas under utmattnings*
diagrammets tillämpning på sammansatt
böjning och vridning. De tillåtna påkän*
ningarna väljas med hänsyn till den öns*
kade säkerhetsfaktorn. Härvid bör beaktas,
att understundom en större säkerhet er*
fordras för den växlande delen av beläst*
ningen än för den statiska belastningen.
Detta är fallet, om spänningsväxlingarnas
verkliga amplitud är svårbestämbar, t. ex.
för en roterande axel, där risk för tor*
sionssvängningar föreligger. För många
maskinkonstruktioner (t. ex. vid verktygs*
maskiner) är det de elastiska deforma*
tionernas storlek och ej materialets håll*
fasthet, som blir avgörande för dimen*
sioneringen.
Som en allmän regel bör gälla, att vid
statiska belastningar säkerhetsfaktorn hän*
förd till materialets flytgräns endast i
undantagsfall bör understiga värdet 2, och
att vid utmattningspåkänningar säkerheten
hänförd till den mot belastningens art
svarande punkten i utmattningsdiagram*
met aldrig bör väljas mindre än 4/3 på
grund av oförutsedda variationer i mate*
rialets egenskaper — även om man väl
känner material och belastning och be*
322
INGENJÖRSHANDBOKEN I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
