Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ytmätning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lerbara, dvs. man kan genom att lägga
ihop två eller flera mått kontrollera pass*
bitarna inbördes.
För passbitarnas användning i praktiken
ha olika hjälpverktyg, såsom mätskänklar
m. m., konstruerats, vilka tillverkas med
samma noggrannhet som passbitarna
själva.
Litteratur: Engström, Mätverktyg och mät*
metoder inom den mekaniska verkstads*
industrin, Stockholm 1942. J. J. Dowling.
Phil. Mag. 46, 1927, s. 81. G. Gustafsson,
Ann. d. Physik 22, 1935, s. 507.
Sammanfattande framställning: G. Berndt,
Grundlagen und Geräte technischer
Längenmessungen, Berlin 1929.
Kap. 3. Ytmätning
Enheter, se Enheter och måttsystem.
Enkla metoder för ytmätning. Om ytan har
en enkel geometrisk form eller kan upp*
delas i ytor av dylik form, kan dess stor*
lek erhållas genom beräkning, vilket fall
behandlas under Matematik (s. 162).
Kan ytans kontur överföras på ett rut*
nät, får man ett approximativt värde på
dess storlek genom räkning av antalet hela
rutor inom konturen och addition därtill
av halva antalet av de rutor, som skäras
av densamma.
Ett något noggrannare värde får man
genom att väga en ytenhet av det papper,
ytan är tecknad på (eller överförd till)
och jämföra detta värde med vikten av
hela den utskurna ytan.
Planimetrar
En planimeter är ett instrument för
mätning av ytor; flera olika typer finnas,
polarplanimeter, linearplanimeter etc. Den
ALLMÄNNA DELEN
Vinkelmätning
Fig. 3/1. Uppmätning av mindre ytor me=
delst planimeter.
vanligaste är Amslers polarplanimeter
(fig. 3/1).
Polen P är fast, i A äro polarmen PA
och mätarmen AB förbundna med en led,
i B slutligen befinner sig mätstiftet, som
föres längs konturen av den yta, som
skall mätas. R är mätrullen, vilken under
stiftets B rörelse rullar mot underlaget.
Mindre ytor mäter man med polen
utanför ytan (fig. 3/1). Då är ytans storlek
S — l^rlU (1)
där r är mätrullens radie, Z = mätarmens
längd och U antalet varv, den rullat under
rörelsen, vilket antal avläses på ett till
rullen kopplat mätverk (en visare, som
med snäckväxel drives av mätrullen).
Större ytor mätas med polen inuti ytan
(fig. 3/2).
Ytans storlek anges då av uttrycket
5 = 7r(p2 + /2—2lc) + 2rnlU (2)
där p-PA och c = RA.
För att undvika extratermen i (2) kan
man också enligt fig. 3/3 innanför den stora
ytan lägga en kurva, inneslutande en känd
Fig. 3/2. Uppmätning av större ytor me=
delst planimeter.
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
