Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄNNA TEKNISKA MÄTNINGAR
utväxlingsanordning till instrumentets
visare. Denna typ av tachometrar är
den i praktiken mest använda.
Andra tachometrar äro fast kopplade
till mätaxeln och bestå av en kronome*
ter och ett räkneverk i kombination.
Man erhåller därigenom det antal varv,
maskinen gjort under ett visst tidsinter*
vall, och får således ett medelvärde på
rotationshastigheten under detta inter*
vall.
2. Vibrationsmätare, vars huvuddel är en
serie ståltungor, avstämda till olika fre*
kvenser. Instrumentet anbringas så,
att vibrationer från maskinen, vars has*
tighet skall mätas, överföras på det*
samma. Tungorna råka då i svängning
med en amplitud, som är större, ju
mera deras egenfrekvenser överens*
stämma med varvtalet ifråga.
3. Rent elektriska tachometrar äro gene=
ratormätarna. Dessa äro små genera*
torer, vilkas polspänning är direkt pro*
portionell mot varvtalet. De kopplas
till en kalibrerad voltmeter. Framför
mekaniska tachometrarna ha de för*
delen att ånge momentanvärden och att
medge avläsning på avstånd från mät*
objektet.
4. Små varvtalsdifferenser kunna bestäm*
mas stroboskopiskt, t. ex. eftersläpningen
hos en asynkronmotor. På dennas axel
sättes en i sektorer vitmålad skiva, som
belyses med en till samma nät som
motorn kopplad glimlampa. Skivan sy*
Fig. 7/7. Principen för optisk mätning av
snabba förlopp.
nes då rotera med en hastighet, som
är = skillnaden mellan glimfrekvensen
och motorns verkliga hastighet.
Litteratur: ATM V 145—1, V 145—2, J
162-1, J 162-2, J 162-3, J 162-4, J
162-5.
Schlieren-metoden (för undersökning
av snabba förlopp)
Schlieren*metoden eller slirmetoden, som
den kallas på svenska, tillhör icke den
allmänna registrerande mättekniken i van*
lig mening men har medtagits här, emedan
den har en vidsträcktare användning än
de flesta speciella undersökningsmetoder
och därför icke bekvämligen kan föras till
något visst specialområde. Närmast hör
den hemma i optiken, där den användes
för homogenitetsundersökningar på optiska
material.
Med en slira (tyska Schliere) förstår
man ett optiskt inhomogent ställe i ett för
övrigt homogent material.
Enligt Cranz (Kohlrausch, Praktische
Physik 1, 18. Aufl., s. 412—413) har den
härför erforderliga apparaturen det ut*
seende, som framgår av den schematiska
fig. 7/7.
A är en konkavspegel med 35 cm dia*
meter och 7 m radie. På spaltbländaren B
av storleken 5 • 10 mm2 avbildas ljuskällan
D med linsen C. Man tillser därvid, att
spegeln helt utnyttjas. En bild av B upp*
står vid E, där man placerar en skarp*
kantad, ensidig bländare E (slirbländaren).
Sliran G, som bör befinna sig nära spegeln
A, avbildas genom linsen F på skärmen
eller den fotografiska plåten H.
Om sliran är optiskt homogen, erhålles
vid H ett jämnt belyst synfält. Skulle
däremot brytningsindex på något ställe så
avvika från det för övrigt rådande värdet,
att ljuset brytes mot slirbländaren, erhål*
les en förmörkning på motsvarande ställe
450
INGEN 1ÖRSHANDBOKEN I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
