- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 1. Allmänna delen /
505

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enhetliga vätskor - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Enhetliga vätskor

där a och b äro konstanter, som samman*
hänga med kritiska data (se nedan).

Berthelots lag:

pV=nRT

1 +

128 pc

n1"6 p

där Tc och pc äro kritiska temperaturen
resp. trycket.

Enhetliga vätskor

Lagar för de enhetliga vätskorna be
handlas även i avsnittet Värme och fuk
tighet.

Vätskorna ha en täthet, som endast obe
tydligt ändrar sig med trycket och tern
peraturen. De göra föga motstånd mot
formförändringar och forma sig efter det
rum, vari de befinna sig.

Kritisk temperatur, tryck, volym. Den
kritiska temperaturen är den temperatur,
över vilken en gas ej kan bringas till kon*
densation, vilka tryck som än användas.
Över denna temperatur är skillnaden gas*
vätska försvunnen. Mot varje lägre tem*
peratur svarar ett visst tryck, vid vilket
det råder jämvikt mellan gas och vätska,
dvs. dessa två former kunna existera vid
sidan av varandra. Detta tryck kallas
ångtrycket och är en funktion av tempera*
turen. Det tryck, som svarar mot kritiska
temperaturen, kallas kritiska trycket. Den
mot kritiska temperaturen och trycket
svarande volymen av en mol benämnes
kritiska volymen.

Ångbildningsvärmet lg är den värmemängd,
som åtgår för att överföra 1 g av ämnet
från vätskefasen till den därmed i jämvikt
varande gasfasen. Ångbildningsvärmet är
en funktion av temperaturen, men vanligen
avses därmed dess värde vid vätskans

kokpunkt, dvs. den temperatur, vid vilken
ångtrycket är 1 atmosfär. Det molära
ångbildningsvärmet Le hänför sig till en
mol, alltså Le = Mlß.

För sambandet mellan ångtryck, tem*
peratur och ångbildningsvärme gäller ap*
proximativt Clausius=Clapeyrons ekvation:

dp igP dlnp _ Le

di RT- df RT2

vari p är ångtrycket och T absoluta tem*
peraturen. Under antagandet att Le är
konstant inom ifrågavarande intervall kan
det andra uttrycket integreras till:

Le

lnp =—gf^Ci eller p=C2e RT

där Ct och C2 äro konstanter. Ofta anges
i litteraturen uttryck för ln p, som ha
flera termer än den vänstra formeln. Dessa
äro noggrannare och giltiga inom större
intervall. För två olika punkter på ång*
tryckskurvan gäller:

. Pl Pt
ln—=—- eller— = e

RT<T.

P2

Troutons regel utsäger, att den molära
ångbildningsentropin (vid normala kok*
punkten) är approximativt densamma för
många ämnen och lika med 21 cal/grad *
•mol eller i formel:

ångbildningsentropin = = —=21

^ e e

vari Te är den absoluta kokpunkten. (Be*
träffande entropi se »Kemisk termodyna*
mik» s. 509, och avsnittet Värme och
fuktighet. Starkt associerade vätskor såsom
vatten, alkoholer, ammoniak m. fi. avvika
härifrån och ha större ångbildnings*
entropi; mycket lågt kokande ämnen
såsom helium och väte ha lägre ångbild*
ningsentropi. Eljest ligger den i allmänhet
mellan 19 och 21 cal/grad • mol.

ALLMÄNNA DELEN

505

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/1/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free