Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektrolyten ledningsförmåga
De reaktioner, som inträffa vid en
jons ankomst till elektroden, bero av jo*
nens och elektrodens natur. I det enk*
läste fallet, t. ex. vid elektrolys av CuCl,
mellan (oangripbara) kolelektroder, ur*
laddas jonerna vid sina respektive elek*
troder, som avge eller uppta elektroner
(tecknas e~). Vid katoden sker reaktionen
Cu2+ + 2e—— Cu, vid anoden 2C1 —
~Cl, + 2e— eller totalt:
Cu2+ + 2C1–Cu + Cl2
Vid vattensönderdelning mellan platina*
elektroder bli reaktionerna:
2H + + 2e–Ho
20H–H20+y02 +
2e-eller totalt:
2H,0 -2H + + 20H– H2 + H20 + y02
och med utlämnande av mellanstadiet:
H20~H2 + y02
Är däremot anoden ej oangripbar, kan
den under elektrolysens lopp gå i lösning,
såsom vid elektrolys av nitrat med silver*
anod eller sulfat med kopparanod:
Ag—Ag+ + e~ resp. Cu-Cu2+ + 2e-
Mellan utfälld mängd ämne och den
därvid överförda elektricitetsmängden rå*
der tydligen ett bestämt förhållande. När*
mare bestämt medför 1 gramekvivalent
elektricitetsmängden 1 faraday (F) =
= 96 500 coulomb (Faradays lag). Man kan
också säga, att en strömmängd av IF
åtgår för utfällning av 1 gramekvivalent.
Denna lag gäller alldeles exakt, men
oftast sker utfällning av flera joner sam*
tidigt. Man utnyttjar den elektrolytiska
utfällningen av silver för mätning av elek*
tricitetsmängder (silvercoulometern).
Vid elektrolys inträder polarisation (se
»Elektrodpotentialer»), dvs. motelektro*
motoriska krafter uppkomma, varför man
vid motståndsmätningar på elektrolyter
bör använda växelström av tämligen hög
frekvens.
Specifikt motstånd, ledningsförmåga. Speci*
fika motståndet för en ledare, i vårt fall
en elektrolytlösning, är motståndet hos en
ledare av 1 cm längd och 1 cm2 tvärsnitt.
Denna storhet betecknas med Q (dimen*
sion ohm • cm), och är en ledares längd
l cm och tvärsnitt A cm2, gäller för mot*
ståndet R formeln:
R = qIIA ohm
Specifika ledningsförmågan betecknas med
y och definieras y=\tQ ohm^cm"1. Den
molara ledningsförmågan är lednings*
förmågan hos en mol av elektrolyten,
om den i sin lösning inneslutes mellan
två tillräckligt stora elektroder, som ha
ett inbördes avstånd av 1 cm. Denna stor*
het kan beräknas ur y enligt formeln:
^=1000 y/C
där C betecknar molariteten (och alltså
1 000/C den volym i ml, som innehåller
1 mol). Man bör här observera, att i det
y man uppmäter ingår även vattnets egen
(obetydliga) ledningsförmåga, som oftast
till stor del härrör från föroreningar i
vattnet man använder, och som bör be?
stämmas genom blindprov. På analogt
sätt definieras ekvivalentledningsförmågan
A, som beräknas ur normaliteten n enligt:
1 = 1 000 y/n
De två senaste storheterna växa med av*
tagande koncentration och gå mot ändliga
gränsvärden vid oändlig utspädning. Dessa
tecknas A0 eller A^ resp. eller ^oo- De
mindre värdena vid medelkoncentrationer
bero på att jonerna hindra varandra i
sina vandringar samt vid de svaga elek*
trolyterna framför allt på den ofullstän*
diga dissociationen. I utspädda lösningar
av svaga elektrolyter kan dissociations-
ALLMÄNNA DELEN
519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
