Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stationär växelström
trycken wL och den induktiva resp
den kapacitiva reaktansen. I en krets, som
dimensionerats så, att dessa båda storheter
äro lika stora, blir den totala reaktansen
noll och växelströmsmotståndet Z=R.
Detta innebär, att kretsens induktiva och
kapacitiva motstånd helt upphäva var*
andra. Strömmens storlek kommer sålunda
liksom i en likströmskrets att bestämmas
uteslutande av resistansen (det ohmska
motståndet). Växelströmskretsen säges här*
vid befinna sig i resonans.
Då en växelspänning framdriver en ström
genom en krets, vilken förutom resistans
även innehåller reaktans, erhålles en fas=
förskjutning i tiden mellan ström och
spänning. Fasvinkeln (förskjutningens stor*
lek mätt i grader) fås ur uttrycket
R
eos (p = —, -
A+Ki)’
Såsom framgår av dessa samband, blir
fasförskjutningen vid resonans
|dvs. då
lika med noll, vilket alltså innebär, att
ström och spänning vid resonans ligga i
fas med varandra.
Sambandet mellan reaktansen (X), re*
sistansen (R) och impedansen (Z) kan
åskådliggöras grafiskt. Om man sålunda
avsätter X och R som två mot varandra
vinkelräta vektorer (se fig. 2), represen te*
ras Z av deras resultant och <p av vinkeln
mellan Z och R.
z. Seriekoppling av växelströmsmotstånd.
Innehåller en växelströmskrets flera serie*
kopplade motstånd av olika slag, kan man
Fig. 2. Samband mellan resistans, reaktans
och impedans i en växelströmskrets.
räkna ut det resulterande motståndet ge*
nom att först addera alla ingående resi*
stanser till en resulterande resistans R.
Därefter adderas alla reaktanser till en
resulterande reaktans X, varvid induktiva
reaktanser räknas med positivt tecken och
kapacitiva reaktanser med negativt tecken.
Den resulterande impedansen blir
Z=Vr’+X2
3. Den symboliska metoden för räkning med
växelströmskretsar. Det är förbundet med
stora fördelar att vid växelström av be*
stämt periodtal räkna med komplexa
strömmar, spänningar och impedanser, vars
absoluta belopp och fasvinklar överens*
stämma med de verkliga, och att åskådlig*
göra dessa i ett komplext koordinatsystem.
Betecknas V —1 med /’ gäller för en
godtycklig komplex storhet
Z = Ze’V = Z(cos (p + 7 sin <p) = a + jb
där Z = absoluta beloppet
<p = fasvinkeln j tg
Z eos (p — a = reella delen
Z sin qp = b = imaginära delen
I fig. 3 visas hur storheten framställes i
det komplexa koordinatsystemet med en
reell och en imaginär axel.
ALLMANNA DELEN
829
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
