- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 1. Allmänna delen /
901

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 3. Mätmetoder för likström - Kompensationsapparater - Tekniskt utförande - Kalibrering av mätinstrument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mätmetoder tör likström

Fig. 3/2. Kompensator=principen. Uttagen
på motståndet R3 avse kompensering för
variationer i normaUelementets emk.

Tekniskt utförande. I enklare typer är
motståndet R utfört som en slät tråd med
glidkontakt, eventuellt seriekopplad med
ett dekadmotstånd, se fig. 3/3. Detta ut?
förande är vanligt vid potentiometrar med
lågt inre motstånd för mätning av låga
spänningar, avsedda t. ex. för temperatur?
mätningar med termoelement.

Mer komplicerade kompensatorer ha
flera (upp till fem) dekader, och äro då
så ordnade, att strömstyrkan ej ändras vid
ändring av dekadernas ställning. Exempel
äro Feussners kompensator, avsedd för
mätningar av spänningar upp till 1 voit,
och Diesselhorsts kompensator med fem
dekader för mätning av låga spänningar.
Termokrafter undvikas genom att inga
knappkontakter förekomma i mätgrenen.
En i hög grad termokraftfri potentiometer
för låga spänningar har angivits av C. H.
Johansson (J. Sci. Instr. 14, 1937, s. 194).

Fig. 3/3. Principschema för kompensator
med släptråd och ett dekadmotstånd.

Fig. 3/4. Korrektionskurva för ett instru=
ment med gradering till 100 skaldelar.

Kalibrering av mätinstrument

Vanligen överensstämmer inte avläs?
ningen på ett instrument exakt med den
uppmätta storhetens sanna värde. Till det
avlästa värdet måste därför adderas en
korrektion, definierad som mätfelet med
ombytt tecken (se s. 886). Korrektionen
bestämmes genom kalibrering av instru?
mentet och anges i en tabell eller en kurva.

Korrektionen bör angivas i skaldelar,
varmed avses enheten för skalans besiff?
ring. Är skalan besiffrad till 100, är alltså

en skaldel (vid likformig skala) = y^ av

fullt utslag, oavsett hur tätt delstrecken
äro placerade.

Fig. 3/4 visar exempel på en korrek?
tionskurva. Har man avläst 54,3 skaldelar
är alltså det riktiga värdet 54,3—0,2 = 54,1
skaldelar eller 0,541 A, om 100 skaldelar =
= 1 A. Vid avläsningen 84,5 skaldelar är
det riktiga värdet 84,9 skaldelar osv.

Fig. 3/5. Kretsar för kalibrering av instru=
ment; a. Kalibrering av amperemeter mot
normalinstrument; b. Samma för voltme=

ter; c. Kalibrering av amperemeter med

normalmotstånd och kompensator; d. Ka*
librering av voltmeter med kompensator.

ALLMÄNNA DELEN

901

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/1/0917.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free