- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 1. Allmänna delen /
923

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 6. Mätningar på ferromagnetiska material - Magnetometern - Astatisk magnetometer - Ballistiska mätmetoder - Mätning på ellipsoid eller stavprov

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mätningar på ferromagnetiska material

En störningsfri magnetometer enligt Kohl*
rausch och Holborn har två lika magnet*
stavar, sinsemellan vridna 180° och fast
förbundna. Inverkan från det jordmagne*
tiska fältet och andra avlägsna fält är
därigenom eliminerad och som riktmoment
tjänar i stället upphängningstrådens tor*
sion (astatisk magnetometer).

Litteratur: Gumlich, E. Leitfaden der mag*
netischen Messungen, Braunschweig 1918,
s. 15—57; Kohlrausch. Praktische Physik
2, 18. Aufl., s. 79.

Ballistiska mätmetoder

För JB*mätningen omslutes provet tätt
av en spole, som förbindes med en ballis*
tisk galvanometer. En språngvis ändring
av det magnetiserande fältet ger en flux*
ändring i provet, som inducerar en emk
i spolen. Den därav följande strömstöten
ger ett utslag på galvanometern. ß*änd*
ringen beräknas ur det ballistiska utslaget
(jfr s. 894 och 896)

där R är motståndet i galvanometerkret*
sen, Ns antal varv i provspolen, A provets
area, s galvanometerutslaget och Kb den
ballistiska konstanten. Denna kan bestäm*
mas enligt någon av metoderna på s. 895.

Den magnetiska efterverkan (s. 919) gör
att man trots tillräckligt snabb fältstyrke*
ändring ej alltid får hela fluxändringen att
registreras av galvanometern. Det är där*
för fördelaktigare att vid upptagande av
hysteresslingan mäta de till H*ändringarna
AB, AC, AD osv. (se fig. 6/4) hörande
ß*ändringarna än de till H*ändringarna
AB, BC, CD osv. hörande. Likaså bör
man vid nykurvans upptagande göra H=
ändringarna OD, OC, OB osv. Därvid
måste provet mellan varje mätning av*
magnetiseras. Det är därför enklare att

Fig. 614. Förfarande vid ballistisk mätning
av B.

uppmäta kommuteringskurvan, se s. 918,
vilket går så till, att man mäter det bal*
listiska utslag som erhålles då strömmen
kommuteras, samt dividerar detta utslag
med två. ß*spolen får ej vara för lång, då
den eljest kommer att befinna sig i ett om*
råde med varierande fluxtäthet, och ej för
vid för att ej omsluta onödigt många i
luften gående fluxlinjer. Med korrektion
för luftlinjerna blir

t-[T-1)-^

där a är järnarean och a’ spolens medel*
area.

Korrektionen blir störst nära mättning,
där är lågt. Om provets diameter är 6
mm och fluxspolens medeldiameter 8 mm,
fluxtätheten okorrigerad 2 Wb/m2 och fält*
styrkan 20 000 At/m blir

Bkorr=2,o-0,78 • 4^ • 10’7 • 20 000=

= 2,0—0,02= 1,98
Korrektionen är alltså i detta fall 1 %.

Mätning på ellipsoid eller stavprov. Mät*
ningen är analog med magnetometer*
mätning (s. 921). B mätes med en prov*
spole, som tätt omsluter provet på dess
mitt. Ju mera långsträckt provet är dess
noggrannare blir såväl H* som JB*mät*

ALLMÄNNA DELEN

923

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/1/0939.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free