Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stålbandstransportörer
varandra med särskild avlastning för varje
sträng. Avstrykaren anbringas ofta på en
vagn, för att förflyttningen skall under?
lättas, och i många fall anordnas bandet
släpande på underlag vid avstrykaren i av*
sikt att erhålla en effektiv avstrykning.
Stigningen måste vid de flesta material be?
gränsas till 14° eller 1:4. Fuktig sand och
lera, stenkolsstybb och råsocker gå dock
upp i 17 à 18° stigning. Om medbringare
fästas vid bandet, möjliggöres dock större
stigningar, isynnerhet om bandet samtidigt
förses med sidoskydd, som hindrar spill
åt sidorna. En dylik anordning förhindrar
dock såväl godsets avlastning medelst av?
strykare som bandets renhållning med
bandrensare (se fig. 4/2), vilket starkt be?
gränsar användandet av medbringare på
bandet.
Pålastningen sker normalt vid transpor?
törens fotända. Som allmän regel gäller,
att bandet bör vara väl understött vid på?
lastningsstället, och i de flesta fall är ett
hyvlat underlag av hårt trä lämpligast.
Vidare bör godsets fallhöjd reduceras så
mycket som möjligt. Vid påmatning av
krossat hårt material, såsom sten, malm,
koks etc., bör pålastningen ordnas så, att
godset först träffar en snett ställd stöt?
plåt, från vilken det sedan får glida ut på
bandet. Bandet bör skonas från direkta
slag av tungt och hårt gods.
Stålbanden äro i viss grad självmatande,
och vid lättflytande gods i måttliga kapa?
citeter drager bandet självt med sig god?
set. Även småkol kunna transporteras
utan särskild matarapparat. Vid större ka?
paciteter, vid grovstyckigt gods och där
man fordrar en mycket jämn matning
måste mekanisk mataranordning använ?
das. (Se Kap. 2, Mataranordningar.)
Bandöverparten ordnas antingen rullande
(fig. 4/3) eller släpande (fig. 4/4). Den
förra anordningen är att föredraga med
Fig. 4/3 Fig. 4/4
Fig. 4/3. Rullande stålband.
Fig. 4/4. Släpande stålband.
hänsyn till kraftförbrukning och slitage,
den senare användes företrädesvis vid
korta transportörer och för material, som
ej nämnvärt slita på stålbandet. Vid rul?
lande band placeras bärrullarna på visst
inbördes avstånd, som varierar alltefter
godsets tyngd och bandbredden på un?
gefär samma sätt som vid textila remmar.
Dock kan vid stålband avståndet tagas 50
à 70 % större än vid remmar. Vanligen är
avståndet 2 à 2,5 m, men för mycket lätt
gods kan det uppgå till 3 à 4 m.
Bandunderparten uppbäres av rullar på
7—9 m avstånd. Bandspänningen i denna
part kan kontrolleras genom uppmätning
av underpartens nedhängning mellan två
rullar.
q-r-
s=
f
kgf
där q = bandets egen vikt i kg/m, / = spänn?
vidden = rullavståndet, och / = nedhängnin?
gen i m. Vid 1 = 9 m bör f vara 75—80
mm, vilket ger S^B • t kgf, där B och t
äro bandets bredd, resp. tjocklek i mm,
varav 1 kgf/mm2, vilket är normalt för
underparten.
Bärande konstruktioner kunna utföras av
trä? eller stålkonstruktion, men det senare
är avgjort att föredraga såsom innebäran?
de en mera pålitlig och stabil konstruk?
tion, som ej är eftergivande eller »sätter
sig». Man bör liksom även vid textila
remmar tillse, att bandet i sidled har stort
spelrum, så att det ej kan skadas genom
MASKINTEKNIK
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
