Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRANSPORT ANLÄGGNINGAR
rullager äro därför lättare att igång*
sätta. Med hänsyn härtill och till att även
en horisontell bana uppvisar ojämnheter
med tillfälliga smärre stigningar, brukar
man använda något ogynnsammare vär*
den än ovanstående, då det gäller trans=
port med handkraft.
Man antar vanligen, att en arbetare kan
åstadkomma 20 kgf vid någorlunda kon?
tinuerlig dragning. Detta innebär, att en
man med vagn på skenor och horisontal
bana kan skjuta en totallast av 500—700
kg vid glidlager och 1000—1200 kg vid
kuU och rullager. Det lönar sig därför, att
vid horisontaltransport använda vagnar
med kul? eller rullager.
Vid stigning åter är inverkan av tyngd?
kraftens komposant så stor, att det med
hänsyn till enbart dragkraften och det av
denna bestämda effektbehovet har ringa
betydelse, om sådana lager användas eller
ej. De kunna dock med hänsyn till det
betydligt minskade smörjningsarbetet vara
mycket väl motiverade.
Vid maskindrift blir effektbehovet P =
R’ v
=—^ hk. Vagnarnas hastighet v är van?
ligen 1—2 m/s och vid linbanor 2—3 m/s.
Lokdrivna vagnar vid industriella anlägg?
ningar köras med 2—5 m/s, motsvarande
7—18 km/h. ?? = maskineriet verknings?
grad = 0,75—0,85.
Transport med handkraft
För hand kan man transportera mass=
gods i skottkärror, i tvåhjuliga handkärror,
i tippvagnar (decauvillevagnar) på mark?
spår samt på hängbanor, där vagnarna
löpa på upphängda I?balkar. De kapa?
citeter, som kunna uppnås med dessa
anordningar, framgå av tab. 14: 1
och 14:2, som även innehålla en del
karakteristiska data. Handkraftstransport
är begränsad till små kapaciteter och
mindre avstånd. Vid skottkärror och två?
Fig. 14/2. Kullagrad länkrulle med fäste.
hjuliga handkärror föreligger i allmänhet
önskemålet, att anordningen snabbt skall
kunna flyttas, och detta gäller även i stor
utsträckning för transport med tippvag?
nar. Tippvagnar och i synnerhet häng?
banevagnar användas dock ofta för per?
manent drift. De senare äro rätt vanliga
för koltransport vid mindre ångpanne?
centraler, vid järnverkens hyttor och ugnar
och inom andra industrier för transport
av råmaterial och bränsle. Samtliga anord*
ningar äro relativt billiga i anskaffning.
Parti= och styckegods transporteras på
plattformsvagnar eller på specialvagnar,
avpassade efter godset ifråga. Vagnarna
kunna löpa på skenor eller direkt på hårt
underlag, såsom cement? eller trägolv.
Vagnar av det senare slaget uppbäras
i allt större utsträckning av självinställan?
de, gummibeklädda s. k. länkrullar (fig.
14/2) med kullager. Alltefter användnings?
sättet förses vagnarna med enbart länk?
rullar eller med en kombination av fasta
rullar och länkrullar. Rullarnas diameter =
= 50—200 mm. De äro avsedda för beläst?
ningar från 25 till 350 kgf.
Särskilt användbara äro vagnar med
höj? och sänkbar plattform, även kallade
handtruckar. Med plattformen liggande
150—200 mm över golvnivån köres vag?
nen in under en pall eller brygga, på
vilken godset är placerat. Plattformen
höjes därefter med några enkla grepp
40—50 mm, så att lasten vilar på platt?
formen, varefter transporten kan äga rum.
På avlastningsplatsen sänks plattformen,
374
INGENJÖRSHANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
