Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRANSPORT ANLÄGGNINGAR
nan är uppdelad i 8 sektioner, var och en
driven av 135 hk motor. Linbanan har
därmed visat sig med framgång kunna
konkurrera med såväl lastbilstransport
samt järnvägstransport, då det gällt an*
läggningar, där järnvägs* eller sjöförbin*
delser saknats. Man bör även beakta
möjligheterna att kunna transportera gods
i båda riktningarna.
Stigningen kan vid tvålinebanor uppgå
till ca 45°. om underlina användes. Drift*
kostnaderna äro mycket måttliga, i syn*
nerhet vid automatiska banor, där per*
sonalbehovet är mycket litet, och totala
transportkostnaden vid dylika banor räk*
nat per tonkm nyttig last torde f. n.
(1947) uppgå till 3—6 öre. Lägsta värdet
motsvarar en större anläggning med 15 à
20 års amorteringstid och det större vär*
det en anläggning av normal storlek med
10 års amortering.
Personlinbanor ha i stor omfattning ut*
förts utomlands, och vad beträffar be*
lastningen överträffa de ofta avsevärt
massgodslinbanorna. I Italien finnes en
bana med vagn för 40 personer i ca 25°
stigning med L = 1580 m i ett enda spann,
v = 4,5 m/s. I Tyskland finns en 4,3 km
lång personlinbana, där ett spann är 1900
m och åkhastigheten 6,3 m/s. Ofta an*
vändas tvenne bärkablar för vagnen. I
Sverige ha personlinbanor kommit till an*
vändning endast mera tillfälligt (Jubile*
umsutställningen i Göteborg 1923).
EnlineAinbanor ha ej erhållit någon
nämnvärd användning i Sverige, vilket
däremot är fallet i England och i det brit*
tiska imperiet. Vagnen hänger på linan
i en s. k. sadel, som är utformad med en
refflad yta, avpassad efter linan, så att
den även i stigningar sitter stadigt fast vid
denna utan att glida. Vid ändstationerna
överföres vagnen automatiskt på en skena
och uppbäres då av de båda bärhjulen.
Den omhändertas på vanligt sätt av be*
Fig. 16/9. Detalj av enlinelinbana.
tjäningen. Dylika linbanor ha utförts för
transportsträckor upp till 8 km, men van*
ligen äro sträckorna betydligt kortare. Li*
nan blir lätt grov och fordrar då stora
bärrullar och linhjul, om livslängden skall
hållas stor. Stigningen bör ej överstiga
30°, om sadeln skall sitta säkert. Lasterna
hållas genomgående lägre än vid tvåline*
systemet. Belastning från vagn med last
uppgår normalt till 100—200 kg, sällan
över 400 kg. Kapaciteten är relativt liten.
Man har dock utfört anläggningar i Eng*
land för 180 ton/h. Karakteristiskt för
dessa s. k. engelska linbanor äro de re*
lativt stora bärhjulen, som äro anbragta
på bockarna och uppbära den ständigt
löpande linan. För den belastade parten
anordnas ofta fyra bärhjul i följd efter
varandra, rörligt lagrade enl. fig. 16/9, så
att brytningen på linan blir så gynnsam
som möjligt.
På senare tiden utförda skidlinbanor
äro i princip enline*linbanor.
Kabelkranar
Allmänna anordningar
En kabelkran består i princip av två
torn eller master med en mellan dem
spänd bärkabel, på vilken en vagn med
hissmaskineri är åkbart anordnad. Avstån*
det mellan bärkabelns infästningspunkter
390
INGEN JÖRS HANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
