Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linbanor och kabelkranar
Fig. 16/10. Schematisk bild av åkbar parallellkabelkran för upplag av massaved.
kallas spännvidd och är i regel praktiskt
taget detsamma som avståndet mellan tor*
nen.
Enklast till konstruktionen är mastkabeU
kranen, vid vilken båda tornen äro sta*
tionära och medelst staglinor förankrade
i berg eller betongfundemanet. Vid det
ena tornet drages hiss* och åklinorna ner
till maskineriet. I detta placeras även
förarhytten, och tornet kallas vanligen
maskintorn, under det att det andra be*
nämnes mottorn. Krantypen är relativt bil*
lig, men dess arbetsområde är mycket be*
gränsat och utgöres av en relativt smal
rektangelyta direkt under bärkabeln.
Man är bättre betjänad av en radialka=
belkran, vid vilken maskintornet utbildas
som mast men mottornet göres åkbart på
ett spår i cirkelbåge. Arbetsområdet blir
i detta fallet en yta i form av en cirkel*
sektor. Sektorns medelpunktsvinkel be*
gränsas av de stag, som hålla maskintor*
net, men kan mycket väl uppgå till 90°
och mera. Mottornet utföres som s. k.
pendeltorn med en kraftig motvikt av be*
tong, som håller kabeln sträckt. I jämfö*
relse med mastkabelkranen med fast mot*
torn erbjuder anordningen med pendel*
torn den stora fördelen, att man får en
nästan konstant spännkraft i bärkabeln
under alla förhållanden och att man rätt
noga vet hur stor kraften är.
Genom att göra båda tornen åkbara,
erhåller man ännu större möjligheter att
behärska ett stort arbetsområde. En dy*
lig krän kallas parallellkabelkran (fig.
16/10). Mottornet kan därvid utföras som
pendeltorn, såsom figuren visar, eller som
ett fast, ehuru åkbart torn.
Krantornen utföras av trä eller stål. Trä
användes numera endast för smärre, till*
fälliga anordningar, såsom bro* och
dammbyggnader av måttlig storlek. Tor*
nens höjd bestämmes av upplagets höjd
eller de lokala förhållandena samt av
spännvidden och uppgår ofta till 50—60
meter.
Bärkabeln utgöres liksom vid linbanor
antingen av en rundtrådig öppen spiral*
slagen stållina eller av en sluten dylik.
Den senare föredrages alltid vid perma*
nenta anläggningar och vid hård drift.
Nedhängningen på mitten med last väljes
så gott som alltid 4,5—6 °/o av spännvid*
den. En mindre nedhängning skulle vis*
serligen innebära lägre torn och minska*
de motlutningar, då vagnen drages in mot
tornen, men kabeln blir dyrare och tor*
nen måste byggas kraftigare. Kabeln fast*
sättes i tornen genom kilning i en ko*
nisk hylsa, som ligger an mot ett rör*
ligt lagrat fäste, som ställer in sig i viss
lutning alltefter vagnens läge på kabeln,
varigenom farliga brytningar undvikas.
Någon gång förekomma två eller flera
parallellöpande börkablar.
Kranvagnen uppbäres av ett antal hjul,
som anbringas så att hjultrycken bli lika
stora. Vid flera än två hjul erfordras
därför boggier. Vid - stora laster 10—15
ton erfordras vanligen 8 hjul, då man
ogärna vill tillåta hjultryck över 2—2,5
ton. Lasten hänger i två eller flera lin*
MASKINTEKNIK
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
