Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modulering och störningar
pls till ca 15 kst, medan man i en tele-
fonförbindelse icke överför mer än fre-
kvensbandet mellan 300 st och 3 kst.
Detta är tillräckligt för att det överförda
talet skall vara fullt förståeligt För hög-
kvalitativ reproduktion av tal och musik
fordras att frekvensbandet mellan 30 pls
och 15—16 kst överföres, men i de allra
flesta fallen nöjer man sig med betydligt
blygsammare siffror, vid rundradiomottag-
ning t. ex. i genomsnitt 50 st—5 kst.
Telegraftecken ha teoretiskt en oändlig
bandbredd, men för en tillräckligt god re-
produktion av dessa fordras endast ett fre-
kvensband av några hundra perioders
bredd. Vid television krävs för överföring
av bildsignalen ett band på ca 6 Mst och
vid de olika pulsmoduleringssystemen er-
fordras några Mst.
Amplitud- och fasdistorsion
Med den tidfunktion f(t) som skall
överföras kan således associeras ett visst
spektrum, beläget mellan två frekvenser
ct)1 c02
fl-=—Z—; Och f2— å;"
och således en bandbredd
eller B=f2—f1 NF
02—a)1 = ZaB rad-s
Mellan dessa två frekvenser fl och fz är
således belägen den del av tidfunktionens
spektrum, som är väsentlig för en i det
förhandenvarande fallet tillräckligt god
approximation av den ursprungliga tid-
funktionen. Ett överföringsorgan som
överför frekvensbandet mellan fl och fz
utan att ändra det inbördes förhållandet
mellan amplituderna resp. skillnaden mel-
lan faserna hos de olika komponenterna i
spektret ger således det önskade resulta-
tet, dvs. med tillräckligt god approxima-
tion en överföring av tidfunktionen, eller
vad man kallar distorsionsfri överföring
Om man bortser från den ickelinjära di-
storsion som kan förekomma i elektronrör
m. fl. ickelinjära element, och som bl. a.
åstadkommer nya frekvenskomponenter i
spektret, kan man representera överfö-
ringsorganets egenskaper med en komplex
frekvensfunktion H((o). Om tidfunktio-
nens spektrala amplitudfördelning är
g(co) gäller
00
f(i):z—1»Jg(-»)es»- ds»
—O
Efter överföringsorganet erhålles tidfunk-
tionen
flff)=2—:- -H((u)g(m)eiwt dzu
eller, under den förutsättningen att endast
frekvenser mellan fl och f2 behöver med-
tagas
Likf-
l
f1(i):k,·; H(«»)g(c»)es«- da-
L
Man kan skriva H(eu)= lH(m)Ie-’ep(w)
f- «
varmed f1(t) =JlH(-s,,)lg(m)eilww)Hai-] ch-
Ji
Man ser att om
H(u))=konstant=F mellan fl och f2
sp((o) prop. mot co,
=—-(ut0 mellan fl och fz
och
erhålles
« Jim-in
hm =FJ8(O)C df=Ff(k-k0)
li
vilket innebär en distorsionsfri överföring.
storheten to måste vara noll eller positiv,
ett negativt värde skulle innebära att den
överförda tidfunktionen kom fram tidiga-
re än den utsändes, vilket naturligtvis är
orimligt. Ett positivt to innebär en viss
fördröjning av tidfunktionen, man brukar
tala om överföringsorganets löptid. Denna
är alltid skild från noll då överförings-
funktionen H(c0) är komplex, dvs. då över-
föringsorganet innehåller reaktanser. stor-
heten F innebär en likformig amplitud-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
