- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 3a. Teleteknik. Allmän elektroteknik /
26

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TELETEKNITSK TEORl

det. Detta kan vid signalens passage ge-
nom fyrpolerna endast minska, ty vid var-
je tillfälle adderas alltid något ytterligare
brus eller störningar till signalen.

Av många förslag till en bedömnings-
grund i denna fråga har den s. k. brusfak-
torn blivit mest vedertagen. Brusfak-
torn definieras såsom förhållandet mellan
det signalbrusförhållande man får vid an-
passning till en ideal signalgenerator och
det signalbrusförhållande man får vid an-
passning till den aktuella fyrpolens utgång
då den nyssnämnda signalgeneratorn är
kopplad till ingången. Med att signalge-
neratorn är ideal menas i detta fall att
den endast levererar ett brus, svarande mot
det som genereras i dess inre motstånd, så-
ledes vid anpassning kTB watt.

Den effekt, som maximalt kan erhållas
ur en generator, således vid anpassning,
brukar man kalla för den tillgängliga ef-
fekten. En elektromotorisk kraft U1 i se-
rie med ett motstånd R1 bildar en genera-
tor med den tillgängliga effekten

51=F1 .
4R1
Den tillgängliga bruseffekten från en
ideal generator är på samma sätt

N1=kTB
På fyrpolens utgångssida har man lika-
ledes en tillgänglig signaleffekt, som, om
tomgångsspänningen är Uz och det inre
motståndet RL, är

VIE;
Man definierar då fyrpolens tillgängliga
förstärkning som

Observeras bör att denna förstärkning
icke är identisk med fyrpolens vanliga för-
stärkning. Den skiljer sig därifrån bl. a.
i att den är beroende av generatorimpe-
dansen.

26

Om förstärkningen varierar med fre-
kvensen, kan den definieras vid någon viss
frekvens, t.ex. bandmitten. Frekvensbe-
roendet kan man i stället införa i den

effektiva bandbredden
l
B:z Gmw

där G är den tillgängliga förstärkningen
vid bandmitten och G(f) densamma som
funktion av frekvensen.

Om den tillgängliga bruseffekten på
fyrpolens utgångssida är N2, definieras så-
ledes brusfaktorn som

81 le — 81 N2
— sszz —s, ·N1

Om man betraktar ett smalt frekvensband
df, inom vilket den tillgängliga för-

Fi)
stärkningen G(f)=8—« kan betraktas som
1

konstant, och den tillgängliga bruseffekten
på utgångssidan är dN2, så är brusfak-
torn

dN2
— SOU-af
Utvidgas detta sedan till hela bandet, er-

hålles, då JdN2=N2, dvs. den totala till-
gängliga bruseffekten, och

JG(f)def= GkTB

F

brusfaktorn

Om fyrpolen i sig själv icke genererar
något brus, måste Nz=GkTB och man
får F=1.

I alla andra fall är brusfaktorn större än
l, och den är således ett mått på det i
fyrpolen genererade bruset. Dess andel i
utgångsbruset är

N2—GkTB= (F—1)GkTB

Om två fyrpoler kaskadkopplas och en
ideal generator anslutes till ingången av
den första fyrpolen, erhålles vid utgången
av den andra en tillgänglig bruseffekt N3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 30 10:14:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/3a/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free