Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Differentialtransformatorn
Med avseende på polparen och impe-
dansernas tillkopplingsställen är differen-
tiallänken en åttapol (fig. ZX69). Differen-
tialdrosseln är i figuren utritad med två
lindningar och brukar därvid vanligen
kallas differentialtransformator. Denna har
den egenskapen att om en spänningskälla
kopplas till polparet pp, kommer den av-
givna effekten att dela sig lika mellan pol-
paren aa och bb. men ingenting kommer
till polparet ss, förutsatt att impedanserna
vid aa och bb äro lika. Om dessa äro lika
med 20 blir inimpedansen vid polparet pp
lika med 1X2 Zo.
Differentialtransformatorn kan använ-
das vid dubbelriktade förstärkare, vilka
tjäna som ledningsförstärkare vid tvåtråds
telefonförbindelser. Härvid kopplar man
ledningen till polparet aa, varvid effekten
från en inkommande signal delar sig mel-
lan de övriga polparen. Om speciellt im-
pedanserna vid polparen pp och ss ha sam-
ma fasvinkel och deras absoluta belopp
förhålla sig som 1:4, delar sig den in-
kommande effekten lika mellan dessa pol-
par och ingen inkommande effekt eller
spänning erhålles vid polparet bb. Den ut
på ledningen gående signalen tillföres pol-
paret pp, varvid ingenting av denna er-
hålles vid polparet ss, förutsatt att till pol-
paret bb kopplas en impedans, som är lika
med ledningens jnimpedans. Den till pol-
paret bb kopplade impedansen kallas led-
ningens balans och utföres av resistanser
och reaktanser så att dess impedans inom
Teori för impedansnät
Fig. 2X69. Differential: « ås «-
transformator-.
det aktuella frekvensområdet så nära som
möjligt är lika med ledningens inimpe-
dans. Om denna och balansens impedans
äro lika, kommer den utgående effekten
att dela sig lika mellan ledningen och ba-
lansen. Vid polparet ss erhålles sålunda
endast den inkommande signalen, vilken
alltså kan förstärkas utan inverkan frän
— den utgående signalen.
Ledningen kan naturligtvis också kopp-
las till polparet ss, varvid balansen. med
1X4 av ledningens impedans, får kopplas
till pp. Härvid går dock den konkreta
symmetrin förlorad, varför balansen mel-
lan ledningen och dess balans blir sämre-
Differentiallänkens dämpning blir oänd-
lig endast under förutsättning att differen-
tialdrosseln eller -transformatorn är ideal
samt att ledningen och dess balans ha
exakt lika impedanser. Detta är naturligt-
vis endast uppfyllt till en viss grad i prak-
tiken, varför man får en ändlig dämpning
från sändare till mottagare.
Om ledningen är kopplad till polparet
aa och har impedansen Zav balansen till
bb med impedansen Zh, sändaren till pp
med Z» och mottagaren till ss med ZE, blir,
under antagandet att differentialtransfor-
matorn är ideal, driftdåmpningen från sän-
dare till mottagare
ln (Z«»L ZZ,,) (Z,, J, 1-2 Z««) Hz» Hz,,) (Z»Jk 1-Zz»)f
cd-
eller om ZZP = å— Zs = Z0
— (Za-l"Zo) (ZD 4- Zo)
CE- « Zo(Z-,—Z»)
ZVZ,,Z«(Z»—Z»)
eller, om även Za= Zo
thZo
=ln 2 -——
cd ZD—Z()
storleken av denna dämpning har betydelse för den största förstärkning man kan
ha i den dubbelriktade förstärkaren, utan att den blir instabil.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
