- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 3a. Teleteknik. Allmän elektroteknik /
86

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TELETEKNlSK TEORl

Fig. 2X70. Balanse-
rade och symmet-
riska L-, T- och
ll:länkar.

Balanserade fyrpoler

Ofta önskar man fyrpolerna balansera-
de. dvs. länkarna symmetriska även med
avseende på branscherna, varigenom dessa
bli likvärdiga i förhållande till jord, och
bland annat få samma kapacitans (i det
ideala fallet) till jord. Detta åstadkommes
helt enkelt genom att flytta halva serie-
impedansen till den andra branschen, var-
vid erhålles de balanserade länkarna i
fig. 2X70.

Filter och korrektionsnät

Allmänt om filter

Med ett filter menas en fyrpol som har
egenskapen att kunna överföra ström-
spänningsvågor, vilkas frekvens liggerinom
ett eller flera vissa frekvensområden. utan
eller med obetydlig dämpning, medan
ström-spänningsvågor med frekvenser
utanför dessa områden dämpas kraftigt vid
överföringen. De frekvensområden där
dämpningen är noll eller liten benämnas
filtrets passband, och de där dämpningen är
stor, dess spärrband. Passbanden och spärr-
banden åtskiljas av filtrets gränsfrekven-
ser.

Ett idealt filter har dämpningen noll i
passbanden, den är oändlig i spärrbanden
och stiger vid gränsfrekvenserna oändligt

86

brant från noll till oändligheten. Det
ideala filtret är emellertid inte fysika-
liskt realiserbart, utan de praktiska filt-
ren äro mer eller mindre goda approxi-
mationer till de ideala, i det att
man söker göra dämpningen i passbanden
så liten och i spärr-banden så stor som
möjligt samt dämpningsstegringen vid
gränsfrekvenserna så brant som möjligt.

Filtren utföras alltid med enbart möj-
ligast förlustfria reaktanselement· Förlus-
ternas betydelse är av sekundär natur,
varför man kan genomföra beräkningar-
na och dimensionera filtren utan hänsyn
till förlusterna och efteråt införa dem som
en korrektion» Denna ger då i allmänhet
en liten ökning av dämpningen i passban-
den och en minskning i spärrbanden.

l en fyrpol, vars impedanselement alla
äro rena reaktanser, blir detta även för-
hållandet med tomgångs- och kortslut-
ningsimpedanserna, således

Zt=,·xx Zk:jx,c

där tomgångs- och kortslutningsreaktan-
serna X, och X« kunna vara positiva eller
negativa. Den komplexa spegeldämpnin-
gen är

h xxx-kl . Ick-
c — artg xx- —J arctg — IC

Om tomgångs- och kortslutningsreak-
tanserna ha olika tecken, blir den kom-
plexa spegeldämpningen rent imaginär,
dvs. den svarar mot en ren fasvridning
och dämpningen är noll·

Om i stället tomgångs- och kortslut-
ningsreaktanserna ha samma tecken, blir
den komplexa spegeldämpningen rent
reell, dvs. man har en viss dämpning. De
frekvensområden där tomgångs- och kort-
slutningsreaktanserna ha olika tecken svara
således mot passbanden för fyrpolen, be-
traktad som ett filter, och de områden där de
ha samma tecken, mot spärrbanden. Gräns-
frekvenserna inträffa alltså där tomgångs-
eller kortslutningsreaktanserna byta tec-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 30 10:14:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/3a/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free