Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELETEKNISK TEORI
———————————.——.—-————————————————————
så av motkopplingen. sålunda minskar vid
i övrigt konstant utspänning storleken av
en överton eller annan störspänning, som
inte förefinnes i ingångsspänningen, i för-
hållandet (1-i-FK). Klirrfaktorn och signa-l
störningsförhållandet minskar resp. ökar
således i denna proportion.
som exempel betraktas en förstärkare
med förstärkningen 104 ggr, således
F = 104
Motkopplas denna med 1X100 av utgångs-
spänningen, således
K= lo-2
blir förstärkningen
F 104 «
—1—;FK—M-d 100 ganger.
Om av någon anledning (t. ex. sjunkande
anodspänning) förstärkningen F skulle
minska med 10 Wo, blir förstärknings-
minskningen för den motkopplade förstär-
karen endast
En klirrfaktor vid utgången på 10 0Xo blir
vid oförändrad utgångsspänning reduce-
rad till 0,1 olo osv-
stabiliteten hos motkopplade förstärkare
En motkopplad förstärkare karakterise-
ras i huvudsak av de två storheterna F,
förstärkningen utan motkoppling, och K,
motkopplingsnätets överföringsfaktor.
Om man kan bortse från inre återkopp-
lingar, t. ex. via galler-anod-kapacitansen
är den egentliga förstärkaren en rent uni-
lateral fyrpol, och kan representeras med
en« passiv fyrpol, kaskadkopplad med en
ideal förstärkare. Motkopplingsnätet är en
passiv fyrpol, karakteriserad av överfö-
ringsfaktorn K. såväl F som l( äro såle-
des frekvensfunktioner, svarande mot pas-
siva impedans-nät, dvs. de bestå av kvo-
ten mellantvå polynom i p=jco, och näm-
narens nollställen kan endast inträffa där
132
reella delen av p är mindre åns-noll. sam-
ma sak gäller då även produkten EK, som
representerar överföringsfaktorn runt den
slutna krets, som bildas av den egentliga
förstärkaren och motkopplingsnätet.
Den motkopplade förstärkarens förstärk-
ning är F
lfFK
vilket svarar mot ett aktivt impedansnät
innehållande unilaterala element. För att
detta nät skall vara stabilt fordras såle-
des att l—l—FK icke får bli noll där p har
positiv reell del, dvs. FK får icke vara lika
med —1 för ett dylikt p-värde.
Om man ritar upp en ortskurva över
FK för p=ja), dvs. den kurva som erhålles
med Re[FK] på abskissaxeln och lxi Im
[FK] på ordinataxeln och a) som parame-
tervariabel, erhålles en sluten kurva, som
genomlöpes medurs för växande co med
början och slut ((0=0 resp. oo) i origo.
Det visar sig att värden på FK för p-vär-
den med positiv reell del svarar mot punk-
ter inom kurvan. För stabilitet hos den
motkopplade förstärkaren fordras således
att punkten FK=—1 icke får inneslutas
av ortskurvan för EK. Detta brukar kallas
Nyquists kriterium. .
Den fysikaliska innebörden av Nyquists
kriterium kan i enkla fall förklaras på föl-
jande sätt. Normalt åsyftar man motkopp-
ling inom ett visst frekvensområde för
förstärkaren, och dimensionerar denna där-
vid så att någonstans mitt i frekvensom-
rådet FK får ett ganska stort, positivt
reellt värde. Fasvinkeln för FK beror emel-
lertid av frekvensen, så att för ett visst
värde på denna kan fasvinkeln antaga
värdet t« eller —71, vilket innebär att FK
är negativt reell. Härvid kommer emel-
lertid den- återförda spänningen i samma
fas som ingångsspänningen. Om sedan det
absoluta beloppet av FK minst är lika
med I, blir återkopplingen genererande,
dvs. förstärkaren blir instabil och råkar i
självsvängningar. FK-kurvan måste följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
