Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teori för impedansnät
Fig· 2X102. Nyquistciiagram. Kurt-an a sva-
rar mot en stabil, l) mot en instabil och c
mot en villkorligt stabil förstärkare
aktligen ha ett sådant förlopp, att när fas-
vinkeln har blivit tsk eller —-7, måste det
absoluta beloppet ha sjunkit under en-
heten.
Fig. 2l102 visar Nyquistdiagram, dvs.
ortskurvor för Fl( för några olika mot-
kopplade förstärkare. Kurvan a svarar mot
en stabil förstärkare, kurvan b mot en
instabil, medan kurvan c svarar mot en
s. k. villkorligt stabil förstärkare. FK-kur-
van för den sistnämnda skär den negativa
delen av den reella axeln utanför punkten
—l; O, så att en minskning av F eller K
med en reell faktor skulle göra förstär-
karen instabil.
Dimensionering av motkopplade förstärkare
Den väsentliga dimensioneringssynpunk-
ten vid motkopplade förstärkare är att för-
stärkningen runt den krets, som bildas av
förstärkaren och motkopplingsnätet, dvs.
EK, skall minskas från det höga värde den
har inom det utnyttjade frekvensbandet till
ett värde som är mindre än 1 vid höga och
låga frekvenser, utan att därför dra med
sig en alltför stor fasvridning. Denna
sammanhänger dock enligt det föregående
med derivatan för den logaritmiska för-
stärkningen log EK, så att när denna ökar,
ökar också fasvridningen. Härav följer
att man inte kan ge FK ett hur stort värde
som helst i det utnyttjade frekvensbandet.
Nyquists kriterium fordrar för stabili-
tet att ortsdiagrammet för FK icke skall
innesluta punkten ——1; O. Ur praktisk syn-
punkt får inte heller kurvan gå alltför
nära denna punkt, då små variationer, t. ex.
tillverkningstoleranser på förstärkaren
skulle kunna åstadkomma att punkten
bleve innesluten av kurvan och förstärka-»
ren instabil. Man kan specificera detta,
t. ex. för höga frekvenser, där villkoren
vanligen äro svårast att uppfylla, genom
att enligt fig. 2l103 ange en viss fasmargi-
nal a, med vilken fasvinkeln för FK skall
skilja sig från « upp till en viss frekvens
Oa, samt däröver en amplitudmarginal a
för absoluta beloppet av FK. Kurvan får
alltså inte överskära den streckade linjen
i fig. 2J103.
Om man föreskriver att FK skall vara
konstant till beloppet upp- till en viss gräns-
frekvens mg samt Easvinkeln lika med
«—0t över denna frekvens, erhålles av
sambanden mellan real- och imaginärdelen
för ln FK att
111FKTÄtlB=-40—2(1—-;)arsinhi å
Då co((-)2 är
Ä=Ä0
B=—2(1—H
i
si) «
arcsin-
0
Ao är således det konstanta absolutbelop-
pet inom det utnyttjade frekvensbandet.
och fasvridningen B går där från noll till
It—cc. Då tu )e02 är
»
A = Ä0—2 (l— —) arcosh
c-)
kl
«2
B: —(–—si)
Fig, 2l103. Fiabilitetsmarginaler i Nyquist-
diagrammet
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
