- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 3a. Teleteknik. Allmän elektroteknik /
140

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

, kommit

TELETEKNISK TEORI

Uvergångsförlopp på ledningar

l samband med fortplantningen av ett
ickestationärt förlopp på en ledning är
det huvudsakligen två« storheter som in-
tressera, nämligen löpt-iden och insväng-
ningstiden.

Med löptiden menar man den tid, som
huvuddelen av förloppet behöver för att
fortplanta sig över ledningen. Den hastig-
het, med vilken ett förlopp breder ut sig,
är den s. k. grupphastigheten

1
V» FF
J
och om ledningen är av längden s, blir
löptiden s dB
f= —:s ———
v» da-

1 allmänhet är dock icked—«5s oberoende av «

dm

frekvensen, varför löptiden blir olika för
olika frekvenser. Man brukar dock de-
finiera löptiden enligt ovan vid den fre-
kvens, där förloppets största effekt befin-
· ner sig. T.ex. för en sinusspänning som
plötsligt pålägges ledningens enda ända de-
finieras löptiden, svarande mot värdet på

åk- de Spännjngevs frekvens. Vågfronten

har dock ett kontinuerligt spektrum, som
teoretiskt är oändligt utbrett med ett maxi-
mum vid ovannämnda frekvens.

Detta innebär att innan löptiden gått till
ända har vissa komponenter av förloppet
fram till ledningens fjärrända·
Man kan då införa en insvängningstid

,-sl(J:-)»,—(J—Z)»»« 1

Att olika frekvenser fortplanta sig olika
snabbt längs ledningen brukar man kalla
dispersion. Detta orsakar alltså en fas-
distorsion hos det överförda förloppet.

Man kan också betrakta fasdistorsionen
som orsakad av en ickelinjär fasvridning.
Man har att fashastigheten är

Ct)

I-,= »

140

och om ,5« icke är proportionell mot fre-
kvensen, blir fashastigheten frekvensbe-
roende. Olika frekvenskomponenter få då
olika stor fasvridning och fasdistorsion
blir följden.

Grupphastigheten är alltid mindre än
eller lika med ljushastigheten 3«108 mis.
l det fall att de elektriska och magnetiska
fälten vid ledningen helt befinna sig i luft
eller vakuum, blir grupphastigheten lika
med ljushastigheten. l den mån det före-
finnes ett dielektrikum, som ökar kapaci-
tansen mellan ledarna, t. ex. pappersisole-
ring vid kablar eller stödisolatorer vid
luftledningar, resp. om det magnetiska
fältet kan tränga in i ledarna, vilket sker
vid låga frekvenser och orsakar en s. k.
inre induktans, eller induktansen på annat
sätt uppökas. blir grupphastigheten mindre.
Man kan således anse att vid luftledningar
grupphastigheten är lika med ljushastighe-
ten, medan den vid kablar blir betydligt
mindre och är speciellt låg vid pupinkablar.

För en luftledning är vid icke alltför
låga frekvenser faskonstanten

och såväl grupp- som fashastiglzeten
11 —1-s —L
« x Yst-
Om man kan försumma den inre induk-
tansen och isolatorernas kapacitans bli
grupp- och fashastigheterna lika med ljus-
hastigheten. För en ledning av t. ex. 300
km längd blir då löptiden 1 millisekund.
Vid lägre frekvenser sjunker hastigheten
på grund av den inre induktansen och led-
ningsresistansen. Detta har dock föga
praktisk betydelse.

För opupiniserad telefonkabel är fas-
konstanten

xxx–

och grupphastigheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 30 10:14:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/3a/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free