Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektromagnetiska vågor
infall, kallas jonosfärens kritiska frekvens,
lek-«
22
0)L=277fk= W NUIM
där NM» betecknar den maximala elek-
trontätheten.
Jonosfärens elektrontäthet beror av sol-
strålningen och är sålunda underkastad re-
lativt regelbundna variationer med latitu-
den, tidpunkten på dygnet. årstiden och
solaktiviteten (solfläckarna). Man har
vidare konstaterat förekomsten av flera
täthetsmaxima eller joniserade skikt, varav
de viktigaste benämnas D-, E-, Fl- och
F2-skikten.
D-skiktet är beläget ungefär 50 km över
jordytan. Det förekommer endast under
dagen, ty då solstrålningen försvinner
återförenas joner och elektroner och joni-
seringen försvinner. D-skiktet verkar
starkt dämpande på frekvenser upp till
ca 3 Mst (100 m).
E-skiktet har sitt täthetsmaximum unge-
fär 120 km över jordytan och försvagas
men försvinner inte under natten till följd
av atmosfärens mindre täthet, varige-
nom joner och elektroner ha mindre san-
nolikhet att träffa på varandra och åter-
förenas. E-skiktets kritiska frekvens är
ungefär 2,5 Mst (120 m)
FI- och F2-skikten äro belägna på ca
200 resp. 300 km höjd över jordytan och
sammansmälta under natten till ett skikt,
F-skiktet. Den kritiska frekvensen för Fl-
och F2-skikten är 5 å 10 Mpls (60 å
30 m).
Utöver dämpning, brytning och totalre-
flexion i jonosfärskikten kunna mera spe-
ciella fenomen förekomma, såsom vridning
av polarisationsplanet, dispersion genom en
av frekvensen beroende fashastighet och
ickelinjär distorsion.
Atmosfärens inverkan
Den del av atmosfären, som är belägen
mellan jordytan och jonosfären, kan nor-
malt betraktas som ett homogent medium.
Härifrån gives dock några undantag-
Förekommer rikligt med vatten i atmo- »
sfären, såsom regn eller dimma, ökar dess
dämpning. Detta gör sig dock märkbart
endast vid de kortaste våglängderna, av
storleksordningen någon cm.
Atmosfärens dielektricitetskonstant är
något större än densamma för vakuum
men å andra sidan beror av luftens tryck,
temperatur och fuktighet. Dessa storheter
bero av höjden över marken, vilket därför
även blir fallet med dielektricitetskonstan-
ten. Äv denna orsak kunna i atmosfären
uppstå brytningsfenomen, vanligen bestå-
ende i att vågens fortplantningsriktning
avböjes mot markytan. Man kan i vissa
fall ta hänsyn härtill genom att räkna med
en jordradie som är större än den geomet-
riska (vanligen lXZ större).
sammanfattning av utbrednings-
förhållandena
Vid de elektromagnetiska vågornas ut-
bredning skiljer man mellan direktvåg.
markvåg och rymdvåg. Direktvågen går
rakt fram genom atmosfären, bortsett från
inverkan av eventuella inhomogeniteter i
densamma. Markvågen följer jordytan och
dämpas av förlusterna däri, men kan å
andra sidan i viss utsträckning följa dess
krökning. Rymdvågen utgår uppåt från
jordytan och reflekteras tillbaka av jono-
sfären.
Vid långt-äg (Ä )1000 m, f( 0,3 Mpls)
är markvågen den dominerande. Här är
markdämpningen relativt liten, varför man
kan få stora räckvidder. Rymdvågen absor-
beras om dagen i D-skiktet, men kan un-
der natten reflekteras mot E-skiktet.- I
allmänhet söker man dock undertrycka
rymdvågen, ty då den kommer tillbaka till
jordytan har den ungefär samma styrka
som markvågen och kan orsaka interfe-
rensfenomen. Rymd- och markvågorna ha
vid framkomsten tillryggalagt olika väg-
·169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
