Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på stort avstånd från antennen, i den s. k.
fjärr- eller strålningszonen kan skrivas (se
s. 163).
l .
Exp = Äifi spö G) s ACM-TM
Eo: ÄLfLOxI G) HSJCOLBH
E
o
HØ:—»—
90
E
H0——ei)"
80
f1((;«, G) och f2(7’, G) äro klotfunktioner
som enbart bero av riktningsvinklarna
s-) och 9 (fig. 3X16) och utgöra antennens
riktningskarakteristik.
En antenn består i sin enklaste form
av en rak, smal tråd. l denna flyter en
viss ström och mellan trådens ändar fin-
nes en viss spänning. strömmen orsakar
ett magnetiskt fält som cirkulerar runt
tråden och spänningen ett elektriskt fält
mellan trådens ändar. I fig. 3X19 är en
elektrisk och en magnetisk fältlinje vid an-
tennen utritad. som synes få fältstyrkorna
sådana riktningar (inbördes vinkelräta) att
de kunna bilda en elektromagnetisk våg
och transportera effekt från fältet omkring
antennen. Emellertid äro, om antennen är
kort, de elektriska och magnetiska fältstyr-
korna så gott som 90o fasförskjutna från
varandra, varför effekttransporten i hu-
vudsak blir reaktiv. För att man skall få
en avsevärd aktiv effekttransport fordras
mellan de elektriska och magnetiska fäl-
ten en tidförskjutning, vilken kan åstad-
kommas genom att antennens längd göres
jämförbar med våglängden, så att man får
en ström-spänningsvåg, som fortplan-
Fig. JXI9. Fältstyrkerikt-
ningar vid en rak antenn.
Elektromagnetiska vågor
tar sig med ljushastigheten längs antennen
och därvid ger en tidförskjutning av stor-
leksordning jämförbar med växelfältens
period.
1 närheten av.antennen, i närzonen,
har man fält, där de elektriska och
magnetiska fältstvrkorna äro fasförskjutna
från varandra. Dessa fält ha således reak-
tiv karaktär, dvs. i dem finnes en viss
energi upplagrad, och man får en däremot
svarande reaktans hos antennen. De reak-
tiva fälten dämpas emellertid snabbt ut
med växande avstånd från antennen, så att
redan på några våglängders avstånd, i
fjärrzonen, fältet i huvudsak har strål-
ningskaraktär, dvs. består av en fortskri-
dande elektromagnetisk våg.
strålningsresistans
Antennen tillföres energi genom att en
ström-spänningsvåg ledes till antennen
via ett på lämpligt ställe placerat intag.
Vid detta möter ström-spänningsvågen
(I, U) en viss impedans
U
Av den energi som tillföres antennen kom-
mer en del att vandra till och från de
reaktiva fälten i antennens närzon, en del
att förbrukas som strömvärme i antennle-
darna och en del att utstrålas. Mot den
fram- och återgående reaktiva energin
svarar en viss reaktans, antennreaktansen
Xa. Mot strömvärmeförlusterna svarar för-
lustresistansen R, och mot den utstrålade
effekten strålningsresistansen RF.
Den totalt utstrålade effekten är (s. 164)
ÅlL 7k 27r
P= » J ff12(9-".9) sin G dwdgf
Bo 0 so
AOL 7l" LA- s
f.Kr-, ffggwp G) sin O Jde
f0 0 so
varav R8=åv
där l är strömmen vid intaget· storheter-
na Ax och A2 äro proportionella mot och
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
