- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 3a. Teleteknik. Allmän elektroteknik /
177

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vilket inducerar en spänning runt ramen.
l bägge fallen blir den inducerade spän-
ningen

U: 2«"«N——««ILE= hME

är den effektiva antennhöjden. Denna är
normalt betydligt mindre än ramens di-
mensioner, varför ramantennen får betrak-
tas som en dålig strålare.

Direktivitet och absorptionsyta

En sändarantenns direktivitet1 är ett
mått på dess förmåga att koncentrera den
utstrålade effekten i en viss riktning. Man
jämför härvid antennen med en ideal rund-
strålare, en s. k. isotrop antenn, som ut-
sänder effekten likformigt i alla riktningar.
En akustisk motsvarighet till denna är en
radiellt pulserande sfär.

Om det maximala effektflödet per yten-
het på avståndet r från antennen är

smets-— =(E(-)H(P —E ØH0)»««J

och den totalt utstrålade effekten är P,
blir direktiviteten4

T. ex. för dipol är

aI

2 st »
Sma:=;.0( er ) fot Omaas=?

och P=-; «To(:l ) varmed G=;

En mottagarantenns absorptionsyta eller
effektiva yta är ett mått på dess förmåga
att upptaga effekt ur en elektromagnetisk

» 1I stället för direktivitet användas ofta
? benämningarna riktförmåga eller riktver-
kan, antenn- eller effektförstärkning vilka
dock få betraktas som olämpliga· Möjligen
kan begreppet antennens effektförstärk-
ning användas för förhållandet mellan
k direktiviteten och densamma för en dipol
eller halvvågsantenn.

ll:12 IKT
l

Elektromagnetiska vågor

våg. Man definierar absorptionsytan för
den riktning, i vilken antennen har sin
maximala känslighet, för en plan. linjärt
polariserad våg som A=PXF där P är den
tillgängliga mottagna effekten och s ef-
fektflödet per ytenhet. Definitionen uttryc-
ker således att den tillgängliga mottagna
effekten är lika med effektflödet genom
en yta av absorptionsytans storlek. Med
den tillgängliga mottagna effekten menas
den effekt som erhålles vid anpassning till
antennens strålningsresistans RS, således
U2

4Rs

där U är den av fältet inducerade ekviva-

lenta emk:n.
För en dipol av längden a är

P=

271a2
U=E·a R8=50 JA-
1 » 3 »
och =—— E- varmed A=- så-
30 871

Härav erhålles A=—z: G

41
vilket gäller generellt för en godtycklig
antenn.

Om den mottagna effekten minskar på
grund av förluster i antennen, minskar
också absorptionsytan.

Om en sändarantenn med absorptions-
ytan AF med en direktvåg på avståndet r
påverkar en mottagarantenn med absorp-
tionsytan Ä»» blir förhållandet mellan den
mottagna effekten PM och den utsända Ps

PM= A ZAJU

r222

P

s

Betingelserna för denna formels giltighet
äro ganska väl uppfyllda vid riktad strål-
ning, när inverkan från marken kan för-
summas. Antennerna få dock icke vara för
nära varandra, då i så fall den mottagna
vågen icke är plan. Teoretiskt kan man
beräkna att formeln är riktig på några pro-
cent om

177

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 30 10:14:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/3a/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free