Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELETEKNISKA MÄTNINGAR
T
AB
: Fig.5-2. Modulations-
l grad m=(B-A)X(A—4—B).
Ett dylikt överslagsvärde på m motsva-
ras närmast av låg distorsionsgrad hos
modulationsenveloppen ml i det allmänna
fallet.
Metoder för mätning av modulationsgraden
Förekommande metoder att mäta modu-
lationsgraden m kan hänföras till en (eller
flera) av följande huvudgrupper.
l.m-bestämning genom uteslutande LF-
« mätning,
2.m-bestämning genom uteslutande RF-
mätning,
Z.m-bestämning genom demodulering och
efterföljande uppmätning av modula-
tionsenveloppen.
Metoder tillhörande grupp 1 ovan ba-
sera sig i regel på något känt förhållande
mellan den modulerande vågens spänning
eller ström och amplituden hos den mo-
dulerade vågen. Hithörande metoder nytt-
jas vanligen endast för kontroll av modu-
lationsgraden t.ex. vid signalgeneratorer.
Till grupp 2 hör bl. a. modulationsmät-
ningar med hjälp av katodstråleoscillograf
samt m-bestämning genom uppmätning av
den modulerade vågens och motsvarande
omodulerade vågs effektivvärde.
Av grupp 3 omfattade metoder bygger
alla på tillgången av en ideal demodula-
tor och en efterföljande toppvärdesindi-
kerande rörvoltmeter.
Uppmätning av modulationsgrad
genom demodulering
Mätningar enligt denna metod fordrar
för hög eller måttlig noggrannhet tillgång
till en lineär demodulator, som vid
tillräckligt hög signalspänning kan utgö-
ras av en diod· När linearitetsvillkoret är
212
Fig. 5X3. Modulationsmätning genom
demodulering.
uppfyllt av den använda demodulatorn,
utgör denna en av de noggrannaste meto-
derna för modulationsgradbestämning.
Fig. FXZ visar exempel på hur modula-
tionsgradmätningar kan verkställas genom
demodulering. Den modulerade vågen de-
moduleras av den lineära demodulatorn D1.
Från modulatorn passerar den från modu-
lationsenveloppen härrörande lik- och TF-
spänningen ett lågpassfilter LPF, som ef-
fektivt hindrar HF. Metern M1 kommer
sålunda att ange bärvågens amplitudvärde.
Via en polvändare följs LPF av en lik-
riktare D2 och en rörvoltmeter T· På
grund av valet av tidkonstanten Rzsz
laddas kondensatorn Cz, beroende av om-
kopplarens läge, till modulationsenvelop-
pens positiva ellek negativa toppvärde (U1
resp. U2 i fig. 5Xl). Modulationsgraderna
m» och m« fås ur de av M1 och M2 an-
givna värdena. Genom att med dämpsat-
sen -i mätanordningens ingång alltid ställa
in ett visst utslag på M1 kan M2 kalibre-
ras direkt i modulationsgrad.
En kritisk detalj i den beskrivna mätan-
ordningen är lågpassfiltret LPF. Detta fil-
ter skall dels hindra RF att nå D2—T
samtidigt som filtrets gränsfrekvens måste
vara ganska hög. som riktvärde för erfor-
derlig dämpning av lägsta förekommande
RF-komponent kan siffran 40 dB tjäna-
Emedan definitionen av modulationsgrad
hänför sig till toppvärden, är det väsent-
ligt i fråga om gränsfrekvensen, att
alla övertoner tillhörande modulationsen-
veloppen (högsta förekommande modula-
tionsfrekvens) kunna passera. Av en god
och allsidigt användbar mätutrustning
måste därför en gränsfrekvens av omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
