Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELETEKleKA KOMPONENTER
F————————————
Litztråd ger högre Q vid frekvenser lägre
än ca 2 Mst, men annars är massiv tråd
lika bra eller bättre. Även vid mycket
höga frekvenser har isolationsmaterialet i
bobinen föga inverkan på Q. såvida det
inte är hygroskopiskt. sådant material bör
impregneras med lack eller paraffin sedan
det först uttorkats. Normala värden på Q
för enkellagriga spolar är mellan 50 och
500.
För flerlagriga spolar beror Q förutom
av storleken och tråddiametern även av
lindningssättet samt proportionen mellan
spolens dimensioner. sålunda rekommen-
deras [9], att man inte bör avvika alltför
mycket från Zt-I-Zb=D (t=lindningens
tjocklek, b=dess bredd och D=spolens yt-
terdiameter). Optimala tråddiametern sva-
rar mot ett förhållande mellan effektiv
koppararea och total lindningsarea avse-
värt mindre än l, detta för att näreffekten
skall ha mindre inverkan. lnom de fre-
kvensområden. där flerlagriga spolar an-
vänds, ger litztråd mindre förluster än
massiv tråd och används därför i stor ut-
sträckning. För flerlagriga spolar ligger Q
mellan ca 20 och 100.
Egenkapacitet. Den fördelade kapaciteten
mellan de olika lindningsvarven i en spo-
le brukar för enkelhets skull betraktas
som en ekvivalent shuntkapacitet tvärs
över hela spolen, vilken har till följd dels
en frekvensberoende ökning av spolens
effektiva induktans, dels en motsvarande
ökning av dess effektiva serieresistans.
1 l
Leij:1«0 1—x2 RefJ=R0 1—x2
Lo och R0 äro här induktans och resistans
utan närvaro av egenkapaciteten, x=för-
hållandet mellan den aktuella frekvensen
och den frekvens, vid vilken spolen ger
resonans med sin egenkapacitet. Dielektri-
kum i egenkapaciteten utgöres av i huvud-
sak trådens isolation, vilken oftast har gan-
ska stora förluster. Dessa ge sig tillkän-
na som en ytterligare ökning av förlust-
240
a b c
Fig. 3X5. Lindningsmetoder för nedbring-
ande av egenkapacitet.
motståndet URS» = OZLZ CVS
där C» = egenkapaciteten, ö = egenkapaci-
tetens förlustfaktor.
Egenkapaciteten har alltså endast skad-
liga verkningar. och det gäller därför att
linda spolen, så att den hålles låg. Hu-
vudprincipen är därvid att lägga varv med
stor spänningsskillnad i spolen så långt
ifrån varandra som möjligt. Detta kan ske
antingen genom uppdelning av spolen i
sektioner, fig. ZXF a, banklindning, fig.
ZXS b, eller ökning av avståndet mellan
lagren, fig. ZXF c.
Temperaturkoefficienten hos induktanser
utan järnkärna är teoretiskt lika med
längdutvidgningskoefficienten för tråden,
om spolen är fribärande, eller för spol-
formen, om sådan användes. Emellertid
uppstår vid lindningen i tråden mekaniska
spänningar, vilka orsaka ytterligare
dimensionsändringar, så att induktansens
temperaturkoefficient i allmänhet är flera
gånger det teoretiska värdet. Av tempera-
turen betingade ändringar i trådens speci-
fika motstånd kan inom vissa frekvensom-
råden, där yt- och näreffekt äro lagom ut-
präglade, orsaka variation i inre induktan-
sen i tråden och därmed hela spolens in-
duktans. Detta fenomen förekommer ej vid
mycket låga frekvenser, där yteffekten är
obetydlig, eller vid mycket höga frekven-
ser, där strömmen endast framgår i trå-
dens yta.
lnduktanser med låg och konstant tem-
peraturkoefficient (5—15- 10"6 pr oC) fin-
nas i handeln i form av keramiska rör, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
