Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den abonnent i egen nätgrupp som-abon-
nenter i andra nätgrupper än adressnät-
gruppen som ha samma nummer som
adressabonnenten. Detta sker genom att
tillägga nätgrupperna nummer. I sverige
erhålla sålunda nätgrupperna tresiffriga
nummer. En abonnent blir då fullstän-
digt bestämd genom nätgruppens nummer
plus sitt eget nummer inom den egna nät-
gruppen. För att för stationsanordningar-
na markera att man gör ett interurban-
anrop, inledas alltid interurbananrop med
en särskild skiljesiffra, vanligen »0».
Utvecklingstendenser inom interurban-
trafiken
1 och med att interurbansamtalen kunna
etableras utan nämnvärda väntetider, an-
tingen detta sker vid abonnentstyrd trafik
eller vid telefonistetablerade förbindelser,
räknar man med att allmänheten i myc-
ket större utsträckning än för närvaran-
de skall telefonera interurbant. Härigenom
ökas möjligheterna att sänka kostnaderna
för interurbanförbindelserna. Oberoende
av detta ger den fortgående utvecklingen av
särskilt bärfrekvenstekniken förhoppning
om avsevärt billigare fjärrförbindelser-.
Detta kommer att ha till följd att en allt
större del av samtalen komma i den pris-
klass att de utan specifikation kunna de-
biteras via abonnentens räknare. Telefo-
nisterna behövas endast för de allra läng-
sta samtalen. Helt utan telefonister kan
man dock knappast reda sig. De komma
alltid att behövas åtminstone för de inter-
nationella förbindelserna.
Kap. F. Teletrafikteknik
Allmänt
Driftkostnaden för en telefon-anläggning
utgöres till en väsentlig del (minst 500X0)
av kapitalkostnader. Anläggningens rän-
tabilitet är därför i hög grad beroende av
Teletrafikteknilc
att stationsutrustningarna och lednings-
knippena mellan stationerna inte överdi-
mensioneras. Ä andra sidan bör man ej
heller ta till kopplingsorgan och ledningar
i för litet antal, då samtalsexpeditionen
härigenom försämras, varigenom abonnen-
ternas krav på en god telefontjänst ej
kunna tillfredsställas. Det gäller sålunda
vid telefonanläggningarnas dimensione-
ring att träffa en kompromiss mellan dessa
två önskemål: låga kostnader och god
telefontjänst. Man gör härvid övervägan-
den med hjälp av regler som framkommit
som resultat av forskning över telefon-
trafikens natur. som namn för denna
forskningsgren har antagits teletrafiktek-
nik.
Teletrafiktekniken arbetar dels med
rent matematiska metoder, vilka då äro
hämtade från eller utvecklade ur den ma-
tematiska statistiken, dels med mätningar
på anläggningar i drift. Med rent mate-
matiska metoder har man endast för några
få trafikfall kunnat nå helt invändnings-
fria resultat. svårigheterna vid den ma-
tematiska behandlingen av även tämligen
enkla trafikfall äro så pass stora att ut-
sikterna att nå acceptabla resultat utom
för ett begränsat antal trafikfall måste
anses små. Med mätningar har man all-
tid åtminstone teoretiskt möjlighet att nå
resultat. Mätningar måste emellertid gö-
ras mycket omfattande för att säkra dimen-
sioneringsregler skola kunna erhållas. Te-
letrafiktekniken kommer säkerligen i sin
fortsatta utveckling att i högre grad än
som hittills skett kombinera mätresultat
med matematiska metoder för att därige-
nom få fram normer för telefonanlägg-
ningarnas dimensionering.
Telefontrafiken
Den belastning, som en telefonanlägg-
ning utsättes för, är telefontrafiken. När
en abonnent kopplar ett samtal till en
annan abonnent, belastar han stationsut-
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
