Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEFONl !
s-
karen Fl över differentialtransformatorn
DZ återmatas till ledningen LÄ efter för-
stärkning i Ez. Man får ett eko. Om b,
är tillräckligt låg, blir den återmatade
energin lika stor som den inmatade, och
man får då självsvängning vid någon fre-
kvens inom talfrekventa området. Har
man flera överdrag efter varandra, ökas
fordringarna på balanseringen eftersom
eko uppstår i samtliga. svenska Telegraf-
verket vill icke gärna ha mer än 5 två-
trådsöverdrag i serie på grund av stabi-
litetsfordringarna. Med en förbindelses
tiutpunlct menar man följande. Man de-
finierar avståndet till tjutpunkten som det
antal neper man kan öka förstärkningen
i den svårast utsatta förstärkaren, vanligen
den mittersta, innan ledningen börjar tjuta
på grund av självsvängning. Vanligen
fordras 1 nepers marginal.
För att komma ifrån svårigheterna
med tvåtrådsöverdragen har man för långa
förbindelser i stället anordnat förbindel-
serna fyrtrådsmässigt. De båda samtals-
riktningarna överföras på var sitt tråd-
par, vilka förses med envägsförstärkare.
Endast i ändpunkterna behöver man då
differentialtransformatorer och balanser.
På« fyrtrådsförbindelserna kan man an-
vända högre förstärkning upp till 4 å 5
neper per överdrag mot omkring 2 neper
på tvåtrådsöverdragen.
Man kan alltså minska ledardiamet-
rakna och på så sätt delvis kompensera
merkostnaden för att två trådpar använ-
das per förbindelse i stället för endast ett.
En nackdel hos dessa lågfrekventa för-
bindelser på pupinkablar än den låga fas-
—-
fotfrekvens fz
söt-reli- vem f-
334
hastigheten eller långa löptiden, vilken
gör sig starkt märkbar på långa sträckor.
Den talande får ett eko av sitt eget« tal
från motsatta ändan, som är fördröjt så
pass länge, att det verkar störande. För
att förebygga detta fenomen använder
man s. k. ekospärrar. Dessa äro i prin-
cip så uppbyggda, att då man talar i ena
riktningen. spärras den motsatta genom
talstyrda anordningar.
Bärfrekvensförbindelser
Bärfrekvenstelefonin är till sin natur
ledningsbunden radioöverföring, men till
skillnad mot vad fallet är vid rundradio-
överföring användes i allmänhet icke mer
än ett sidoband· Såväl bärfrekvensen som
det andra vid moduler-ingen uppstående
sidobandet undertryckes medelst band-
passfilter. På mottagarsidan tillsättes i
stället en lokal bärfrekvens för demodu-
leringen.
Modulatorer och demodulatorer äro iden-
tiskt lika. så gott som uteslutande använ-
das torrlikriktare i olika kopplingar. Den
vanligaste är den så kallade ringmodula-
torn, som visas i fig. 7X2. Dess verkan kan
närmast jämföras med en ideell polväxlarc,
se fig. 7XJ· I denna fig. roterar hjulet
med ett varvtal n som är lika med fre-
kvensen fl hos bärfrekvensspänningen.
Den modulerade spänningen får då det ut-
seende som visas på fig. 7X4. Om denna
kurva analyseras finner man, att den in-
nehåller följande komponenter. nämligen
fltfz Jfltfz Ffltfz osv.
Av dessa brukar man endast använda
fltfz eller f1—f2 medan övriga under-
Aios-Mamr-
frele vens
Fig. 7X2. Ringmodulator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
