Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cirkeldiagram
Ovanstående ekvationer, som uttrycka
impedansvariationer utefter en ledning.
kunna även på ett utmärkt sätt åskådlig-
göras i cirkeldiagram för ledningar. Härav
finnas två typer, ett uppritat i rätvink-
liga koordinater och ett i polära koordina-
ter, smith’s diagram. Se i övrigt avsnittet
Teleteknisk teori, särskilt dess fig. 3X7,
s. l48. Här skall endast ges en kort orien-
tering samt några exempel på använd-
ningen av Smiths diagram·
Vid användningen kunna antingen im-
pedanser eller admittanser insättas; dessa
måste dock först omräknas till normerade
värden. dvs. uttryckas i förhållande till
den använda ledningens karakteristiska
impedans respektive admittans. Läget av
en viss impedans resp. admittans i dia-
grammet fås som skärningspunkten mel-
lan en cirkel motsvarande den reella delen
och en cirkelbåge motsvarande den imagi-
nära delen. Cirkeln för reella delen=l
(=Zo resp. lXZ(,) går genom diagrammets
medelpunkt. Cirkelbågen för imaginära de-
len=0 är en diameter genom medelpunk-
ten (cirkelbåge med oändlig radie). Led-
ningens karakteristiska impedans eller ad-
mittans motsvarar alltså av medelpunkten
i diagrammet. Runt omkretsen på diagram-
met avsättes den elektriska längden i gra-
der eller i våglängd; ett helt varv motsva-
rar 180" eller ÄX2. Mot en viss impedans
eller admittans på ledningen svarar även
ett visst gradtal på omkretsen, som fås ge-
nom att dra en radie genom punkten för
impedansen resp. admittansen i fråga. Om
man från en viss belastningsimpedans går
utefter ledningen mot generatorn, motsva-
rar detta från impedanspunkten i dia-
grammet utgående cirkelbåge med kon-
stant radie från medelpunkten. Cirkelbå-
gen skall löpa medurs och så stor vinkel,
som motsvarar den elektriska längden från
utgångsläget (belastningen). Denna cirkels
radie motsvarar en viss stående vågkvot,
WWF
Transmissionsledningar och kretsar
som är konstant, vilket betyder att led-
ningens förluster försummas-
Har man förluster i ledningen betyder
detta att man icke får löpa i en cirkel utan
i en spiral in mot medelpunkten, då man
går mot generatorn (från belastningen). Ju
större förlusterna äro desto hastigare går
spiralen in mot medelpunkten. Detta inne-
bär att stående vågkvoten går ner mot vär-
det l. Fig. ZXJ visar hur man med ut-
gångspunkt från belastningsimpedansen
P(R=0,25; X=0,4) erhåller variationen hos
impedansen utefter ledningen. då man går
ca 0,32- mot generatorn. Den heldragna
kurvan gäller utan förluster och den strec-
kade med vissa förluster.
Man kan räkna med antingen impedan-
ser eller admittanser i diagrammet. Admit-
tanser är ofta fördelaktigare, då man be-
räknar anpassningsstubbar eller andra ele-
ment, som äro parallellkopplade på led-
ningen. Man får då också direkt addera
admittanserna Det bör dock observeras att
man måste vara konsekvent, så att man ej
omväxlande räknar med impedanser och
admittanser-. «
Cirkeldiagrammet erbjuder emellertid en
mycket enkel metod för omvandling av. im-
pedanser till admittanser eller omvänt.
Detta sker helt enkelt genom att från t. ex.
impedanspunkten gå utefter en cirkel med
konstant radie (konstant SV-kvot) ett
Fig. J-3. lmpeclansvariation utan« och med
förluster-, resp. Pgl och PL22.
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
