Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mätteknik
En form av impedansmätning, som före-
kommer vid mikrovågor, är uppmätning av
parallellresonansimpedansen hos kretsar,
resonatorer o. d.. Därvid uppmätes i all-
mänhet Q-värdet för kretsen genom upp-
tagning av bandbredden. Ett registrerande
instrument kopplas mycket löst till kret-
sen för att ej förändra dess Q-värde; det-
samma gäller kopplingen till mätoscilla-
torn som ger signal.
Effektmätning
Effektmätning ersätter oftast ström- och
spänningsmätning vid mikrovågor efter-
som effekten därvid är« en mera påtagbar
storhet. lbland kan man, där så önskas,
räkna om effekten till motsvarande spän-
ning räknat över en anpassad ledning med
viss ledningsimpedans (t. ex. vid signalge-
neratorer).
Då det gäller uppmätning av större ef-
fekter användes ofta kalorimetriska meto-
der. Ett exempel härpå är vattenbelast-
ningar vid vågledare. Vågledaren avslutas
med ett stycke vari rinnande vatten får
passera genom inbyggda glasrör. strål-
ningen dämpas av vattnet och övergår i
värme. Genom uppmätning av vattenhas-
tigheten och temperaturförhöjningen hos
vattnet, kan medeleffekten beräknas. Vik-
tigt är att vattenbelastningen är anpassad
till vågledaren, vilket sker genom att vat-
tenröret från periferin på vågledaren lö-
per in mot vågledarens centrum så små-
ningom utefter en tillräcklig längd av våg-
ledaren (minst ett par våglängder).
För uppmätning av mindre effekter
(1 ch7—10-3 W) användes ofta termistorer.
Dessa äro små temperaturberoende mot-
stånd bestående av halvledarmaterial, som
insättas i och anpassas till en ledning
eller vågledare. Högfrekvensen uppvärmer
termistorn och genom att med likström
mäta upp motståndsändringen får man ett
mått på effekten. Motståndsmätningen
sker vanligen i en bryggkoppling med ett
instrument direkt graderat i effekt. lbland
användes även tunna trådar med tempera-
turberoende motstånd s.k. baretter.
Frekvensmätning
Denna sker ofta efter liknande principer
som vid lägre frekvenser. Man kan t.ex.
interferera den sökta frekvensen med över-
toner till en kalibrerad, variabel oscillator
för lägre frekvens (heterodynprincipen).
Förutom oscillatorn behöver man därvid
en blandare (ofta kristall) samt en efter-
följande lågfrekvensförstärkare. Man iakt-
tar på den kalibrerade oscillatorn två fre-
kvenser fl och fz som svara mot två på
varandra följande interferenser mellan
övertonen till den kalibrerade oscillatorn
och den sökta frekvensen f». Därvid erhål-
les:
En annan metod som vid mikrovågor
är rått vanlig, är att använda en avstäm-
bar resonator med högt Q-värde och kali-
brerad i frekvens. Resonatorn kan vara av
koaxialtyp eller hålrumstyp, men bör vara
stabilt uppbyggd.
I vissa fall utföres den t. o. m. tempe-
raturkompenserad genom lämpligt ma-
terialval. som indikator kan användas en
kristall plus ett känsligt ströminstrument.
Man använder dels absorptionsmetoden, då
instrumentet vid rätt inställning på reso-
natorn ger ett minimum (dipp), dels trans-
missionsmetoden, då resonatorn vid av-
stämning överför energi till kristallen och
man får ett maximum på instrumentet.
Vid pulsmodulerade oscillatorer är det
ofta av intresse att mäta upp det frekvens-
spektrum som därvid orsakas. Man inter-
fererar därvid mot en frekvensmodulerad
oscillator, och interferenssignalen får, se-
dan den förstärkts i en smalbandig för-
stärkarkanal, ge en vertikal avlänkning på-
ett katodstrålerör. Den horisontella av-
länkningen sker med samma spänning som
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
