Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIOMOTTAGARE
våg kan en förstärkning, som är större än
8 gånger, erhållas, men bör ej tolereras,
enär distorsion vid mottagning av lokalsta-
tioner lätt uppstår. Förstärkningen hos
högfrekvenssteget bör ej väljas större än
10 gånger för undvikande av koppling mel-
lan stegets ut- o. ingångssida. Känsligheten
på blandarrörets galler bör ej vara högre
än 40-——50 ,«V, enär brusnivån hos motta-
garen annars blir för hög. Förstärkningen
hos mellanfrekvensförstärkaren måste di-
mensioneras med hänsyn till lågfrekvens-
förstärkaren. Man fordrar i regel att låg-
frekvensförstärkaren skall vara fullt ut-
styrd för lågfrekvensspänning av l V för
att möjliggöra direkt anslutning av nålmik-
rofon. Förstärkningen hos mellanfrekvens-
förstärkaren blir därför begränsad till ca
5 000 gånger-.
FM-pulsmottagare
Mottagare för mottagning av signaler
med speciell modulering såsom frekvens-
eller pulsmodulering karakteriseras av de-
tektorns utförande. Vid frekvensmodule-
ring användes allmänt frekvensdiskrimina-
tor för omformning av frekvensvariatio-
ner till amplitudvariationer. Diskrimina-
torn föregås i regel av en begränsare för
erhållande av stor störningsfrihet. Fre-
kvenssvinget måste vara relativt stort för
att stor störningsfrihet skall vinnas med
systemet. Man blir där hänvisad till signal-
frekvenser som äro högre än ca 30 Mst
Kap. 2. Förstärkarstegens
utformning
Antennsteg
En mottagarantenn kan betraktas som
en generator, karakteriserad av en inre
impedans Z«4=r·4-i-jX-4 och en emk E.
Vanligen överföres effekten från denna
till en resonanskrets, som kan karakterise-
632
GNOM-
·jx« -,·«j-,-j«,»
—
Fig. 2Xl. Ekvivalent schema för antenn och
antennkrets
ras genom parametrarna LY, rz och Cz.
Kopplingen utföres via ett impedansnät,
karakteriserat genom XP r1 och Z,». l
regel är Z,« reaktiv, varför Z,»=jX,«.
Kopplingsschemat framgår av fig. 2-1.
som exempel visas schemat i fig. 2J2.
där kopplingen är induktiv varvid X1 = OLI,
X,»=c-)M, M=XVH, där « är kopp-
lingsfaktorn mellan I«1 och LY.
lnföres Z« = r« J- ixftl = r«4—4—r1 qL
-H·(X«4—i-X1) kan man visa, att om anord-
ningen uppfyller
anpassningsvillkoret X,«= ]Z·«s ØL
k.-11
(1)
» « ’ 1 —
samt avst-«-1mnmf:ksvlllkoret OLI— Och-
X HB X
:-.:- FI (2)
lZ.41 «
så erhålles den teoretiskt största möjliga
förstärkningen
l
m : - :—————«J,-»-’: (3)
l kilos-x Upt ZWCL V kB rdl
För att man skall kunna åstadkomma den-
na optimala koppling, måste följande vill-
kor vara uppfyllda:
A) Z«4 måste vara känd
ro
B) Omfär i huvudsak oberoende av
.41
frekvensen måste X» och IZ»UI variera med
frekvensen på samma sätt, dvs. om exem-
pelvis Z« i huvudsak utgöres av en in-
Fig. 2X2. Exem-
pel på antenn-
krets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
