Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högspänningskälla och urladdas medelst
ett styrt gnistgap eller en tyratron. Visser-
ligen får man fler komponenter för hög-
spänning än vid en vacuumrörsmodulator
men i gengäld blir kopplingsschemat enk-
lare och med färre kritiska komponenter.
En pulstransformator för anpassning av
belastningen till urladdningsledningen in-
går även.
Om synkpulsen till indikatorn uttages
från modulatorn, kan den erhållas från
modulatorrörets katodkrets, oscillatorns
anodkrets eller från en spänningsdelare
parallellt med pulstransformatorns primär-
sida.
Oscillatorn
För generering av korta pulser av hög-
frekvent energi på de höga frekvenser, som
förekomma i radar, användas cellmagnetro-
ner. Moderna magnetroner kunna avge av-
sevärda effekter under pulstiden. Mag-
netroner för 10 cm våglängd finnas för
pulseffekter från 100 kW och till någon
MW. Magnetroner för 3 cm våglängd
kunna ej avge samma effekter enär över-
slagsspänningen inuti röret på grund av
de mindre dimensionerna sätter en övre
gräns. Ett vanligt värde är 30 å 40 kW
men magnetroner för 3 cm ha konstrue-
rats för effekter upp till något hundratal
kW.
sM-växlaren
För att möjliggöra användning av sam-
ma antenn för sändning och mottagning
erfordras en anordning, som växlar an-
tennen mellan sändare och mottagare. Ef-
tersom växlingen skall ske med en fre-
kvens, som är lika med pulsfrekvensen,
kan en mekanisk omkopplare ej komma
ifråga, utan man använder sig av en auto-
matiskt verkande anordning. Den grundar
sig på användningen av kortslutna och
öppna kvartsvåglängder i kombination med
gasfyllda resonatorer eller svängburkar. En
Principschema för en radaranläggning
–— WWW-sk
» trakt-sky
— Zi- deel med
tamil-syssliqu
» Llfowrrkleck MMX-«
-· kom-«
Fig. 2X3. Gasfylld svängt-urk-
gasfylld svängburk för 10 cm visas i fig.
2X3. som synes är en del av svängburken
innesluten i en glasballong, vilken är fylld
med vattenånga och luft till ett tryck av
ca l mm Hg. svängburken är utförd med
högt Q-värde. Vid tillräckligt höga fält-
styrkor i »gapet» joniseras gasen och spän-
ningen över kretsen faller till ett hundra-
tal volt. För att sänka tändspänningen hos
röret, använder man en hjälpelektrod, som
är ansluten till en spänning på omkring
500 V via en hög resistans. Härigenom un-
derhålles en svag urladdning i röret och
ett visst förråd av joner finnas. Förutom
en sänkning av tändspänningen erhålles
även en snabbare jonisering av huvudsträc-
kan, så att denna kan tända på 0,01 PS
eller mindre.
Vanligen användas två av dessa gasfyll-
da svängburkar monterade på vågledaren
och kopplade till vågledaren medelst slit-
sar i vågledarväggen. Avståndet mellan
dem är ett udda antal kvartsvåglängder.
fig. 2X4 a. Ekvivalenta schemat med kon-
ventionella ledningar och avstämda kret-
sar visas i fig. ZX4 b. Under sändarpulsen
tända båda rören och representera prak-
tiskt taget en kortslutning, och denna låga
impedans blir en kvarts våglängd där-
ifrån en hög impedans. Den utsända ener-
gin »ser» endast ett par höga impedan-
ser i parallell med ledningen resp. vågle-
daren. Under vilotiden äro båda rören
släckta, varvid den undre utgör en hög im-
pedans och den övre fungerar som en an-
passningstransformatok från vågledaren till
mottagaren. Avståndet från det undre till
661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
