Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De elektromagnetiska vågornas fortplantning
ma skarpt markerade skikt i troposfären
med skilda dielektricitetskonstanter, vilka
kunna förorsaka totalreflexioner.
Vid höga frekvenser ha vanliga föremål
på marken (hus. träd, bergknallar etc.) stor
utsträckning i förhållande till våglängden
varför de förorsaka skuggverkan av bl.a.
de direkta vågorna. På grund av diffrak-
tion kunna trots detta dylika vågor i viss
utsträckning passera hinder av nämnt slag.
Markreflekterade vågor
Dessa uppkomma därigenom att de vå-
gor, som stråla snett nedåt från en sän-
darantenn, reflekteras mer eller mindre full-
ständigt, när de träffa markytan. Befinna
sig sändar- och mottagarantennerna på stor
höjd över marken, kan kraftig fasförskjut-
ning uppstå mellan den direkta och den
markreflekterade vågen« Om markreflek-
tionen är god, är det av vikt, att antenn-
höjden väljes med omsorg, så att icke de
båda vågorna motverka varandra. På sam-
ma sätt uppträda även liknande fasför-
skjutningar, om vågorna gå flera vägar i
troposfären. Om dessa vägar variera, upp-
komma fadingfenomen.
Rymdvågor
I jonosfären finnas ofta parallellt med
jordytan på höjder vanligen från 50 till
500 km joniserade skikt, som uppkommit
på grund av de« ultravioletta strålarna från
solen. Dessa skikt verka mer eller mindre
brytande eller reflekterande på radiovå-
gorna, varigenom de åter kastas ned till
marken på stora avstånd från sändaran-
tennen. I regel äro skikten ej särskilt skarpt
markerade. men det har visat sig praktiskt
att evalvera det mer eller mindre diffusa
skiktet med en reflekterande yta på en så-
dan höjd, att den från denna yta reflek-
terade vågen skulle anlända till marken på
samma ställe till vilket vågen i verklighe-
ten kommer ned.
Elevationsvinkel
Vid kortvågförbindelser på större av-
stånd reflekteras vågorna upprepade gån-
ger fram och tillbaka mellan jonosfären
och jordytan. Då varje dylik reflexion
medför en dämpning av vågorna, eftersträ-
var man att få så få reflexioner som möj-
ligt mellan sändare och mottagare, vilket
med andra ord innebär, att strålningen från
sändarantennen bör utgå från en så låg
elevationsvinkel som de geometriska för-
hållandena medge vid de skikthöjder man
för tillfället har att räkna med.
Vid förbindelser på långa håll brukar
den optimala elevationsvinkeln ligga vid
5o å 100, men vid kortare avstånd, t.ex.
l 000 km, kommer man till vinklar av stor-
leksordningen 100 å 300 Och vid ännu
kortare avstånd till ändå större vinklar.
l fig. 1X2 visas kurvor för bestämning av
elevationsvinkeln xl och reflektionsvin-
keln 71
Reflekterande skikt
Man har normalt att räkna med följan-
de reflekterande skikt:
Permanenta skikt: F2: höjd 250—400 km;
alltid väl utpräglat, men varierar ganska
starkt i höjd, ibland t. o. m. från timme till
timme.
E: höjd 100—130 km; endast starkt ut-
präglat om dagen.
Fporadiskt uppträdande skikt: Fl: höjd
175—250 km, svagare än FL; uppgår un-
der nätterna i F1-skiktet (på 300 km höjd).
D: höjd 50—90 km (vanligen 75—90
km); under E och svagare än detta; exi-
sterar endast under dagarna; reflekterar
lång- och mellanvåg.
skikthöjderna variera med solfläckspe-
rioden, årvis, dygnvis och från timme till
timme.
Ibland förekomma abnorma variationer
av skikten, då det ovan sagda ej längre
håller streck. Dylika störningar kunna bero
på joniserade partiklar, som röra sig med
stor hastighet (jonosfäriska stormar).
Kritisk frekvens
Over en viss frekvens, den s.k. kritiska
frekvensen, som är olika vid olika tillfäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
