Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTENNER OCH VÄGUTBREDNING
övertryck varigenom överslagsspänningen
kan höjas avsevärt.
Ofta användes, särskilt när det rör sig
om låga spänningar, omantlade tvåtrådiga
ledningar, vars dielektrikum i likhet med
koaxialkablarna består av något plastma-
terial, t.ex. polyetylen. Enär dielektrici-
tetskonstanten här är större än l, blir fort-
plantningshastigheten lägre än för en luft-
isolerad ledning och avståndet mellan bu-
kar och noder vid uppträdande stående
vågor blir därför ockeså lägre än för en
luftledning. Detta fenomen bör särskilt
beaktas, när dylika kablar användes i vis-
sa antennkonstruktioner.
Den vanligaste formen av öppen ledning
är den symmetriska tvåledaren (se fig. 2X2).
Det konstruktiva utförandet av dylika led-
ningar bör ske med stor omsorg. Det
är viktigt, att båda branscherna utföras
lika långa och att det inbördes avståndet
överallt är detsamma. Vidare bör man
tillse, att de äro möjligast homogena, att
isolatorerna äro av lämplig konstruktion.
så att de ej förorsaka nämnvärda reflexio-
ner och att inga döda ledningsändar fin-
nas, som förorsaka tillsatskapacitanser. Det
är även ösnkvärt att i möjligas-te mån und-
vika tvära krökar på en transmissionsled-
ning, då sådana kunna förorsaka ganska
störande reflexioner-
För att i en luftledning hålla de båda
branscherna på konstant avstånd använ-
das särskilda isolatorer (spridare). Om
exempelvis vardera branschen består av
två ledare, användas särskilda spridare
även för dessa, vilka då vanligen äro av
metall. Det är av vikt, att såväl spridar-
isolatorer som metallspridare ej placeras på
inbördes avstånd av storleksordningen en
halv våglängd, då de tämligen obetyd-
liga reflexionerna från de enstaka spri-
darna addera sig och kunna förorsaka av-
sevärda stående vågor. Ofta är det för-
delaktigt att placera spridarna på oregel-
bundna inbördes avstånd.
724
Transmissionsledningar utan
utpräglade stående vågor
I praktiken är det i regel omöjligt att
anordna så, att en matarledning avslutas
med en resistiv impedans, som är=karak-
teristiken, utan man måste tolerera vissa
avvikelser.
Följden blir att stående vågor uppstå
på ledningen. De stående vågorna kunna
beräknas ur storleken av reflexionskoeffi-
cienten X, som anger hur stor del« av de
fortskridande vågorna, som reflekteras·
Ofta anger man graden av stående vågor
på en matarledning med stående Vågfön
fällandet dvs· förhållandet mellan maxi-
mal och minimal ström eller, vilket är det-
samma, förhållandet mellan maximal och
minimal spänning. Uppträda inga stående
vågor, blir tydligen stående vågförhållan-
det l.
De stående vågorna medföra dels att
de totala ledningsförlusterna och isolator-
förlusterna i matarledningen öka. dels att.
vilket endast är aktuellt vid höga effek-
ter, överslag lättare uppstår mellan bran-
scherna·
l allmänhet kan sägas, att ett stående
vågförhållande på 1,2 nästan alltid kan till-
låtas, då ökningen av förlusterna härvid
är mycket obetydlig. l många fall kan man
tillåta ett stående vågförhållande av 1,5 å 2
och i vissa fall avsevärt mera.
Det finns olika metoder, enligt vilka
man kan ta bort de stående vågorna på
matarledningen till en antennanläggning
utan att behöva justera antennanpassnin-
gen. l vissa punkter av en matarledning
med stående vågor är förhållandet mel-
lan spänning och ström, dvs. impedansen
åt belastningssidan, ekvivalent med ett
motstånd, som är lika stort som ledningens
· karakteristik, parallellkopplad med en viss
reaktans. Bortkompenserar man reaktan-
sen genom parallellkoppling med en annan
reaktans av samma storlek, men motsatt
tecken (parallellresonans) blir tydligen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
