Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK MÄTTEKNIK
Tab. 1:2. Huvudsaklig användning av olika noggrannhetsklasser.
Klass Benärnning
0,1—-0,2 Precisionsinstrument
0,2—1,5 Laboratorieinstrument
l,5——2,s Driftinstrument
? l,5 Universalinstrument
vändas för kvalificerade ändamål. se
spencer [5].
Vanliga och oberäkneliga felkällor vid
användande av visarinstrument äro yttre
elektromagnetiska fält, vilka kunna härrö-
ra från antingen i närheten uppställda in-
strument eller från apparater o. d. som
undergå prov, och som uppställts för nära
instrumenten. En annan vanlig felkälla hos
instrumenten är, att de vid användningen
ha onormal temperatur, vilken ofta upp-
stått genom att instrumentet stått inkopp-
lat längre tid. Även omgivningstempera-
turens betydelse bör påpekas.
Egenförbrukningen hos ett visarinstrument
utgör en ofta förbisedd felkälla. För volt-
metrar såväl för lik- som växelström och
för wattmetrars spänningskretsar brukar
finnas uppgifter om resistansen, likaså för
likströmsamperemetrar. För växelströms-
amperemetrar och för wattmetrars ström-
kretsar saknas däremot oftast uppgift om
resistans och reaktans. I de fall. där man
måste taga hänsyn till instrumentens egen-
förbrukning, bör man alltså tillse, att den-
na är känd.
Utvidgning av mätomräde
lll l4l l9l llOl llll llZl
Shuntar. Vid mätning av ström större än
den, för vilken ett instrument är avsett.
kan en del av strömmen förbikopplas
medelst en shunt enligt fig. Ul. Vid lik-
ström delar sig strömmen sä, att
1«=I —————R9
R1-l-R2
888
Änvändning
Kontroll av andra instrument
Laboratoriemätningar
Driftkontroll och rutinmätningar
Felsökning, reseinstrument
där I« instrumentströmmen. l totala ström-
men, R, är instrumentets och R2 shuntens
resistans.
Rz är ofta litet, varvid kontaktresistan-
sen ej kan försummas. Man anordnar där-
för vanligen enligt fig. 1X2. Man kan då
betrakta instrumentet som en voltmeter,
som mäter spänningen över RY. Kan man
alltid använda instrumentet med samma
resistans eller med mycket större resistans
än shuntens, räcker det att för denna an-
ge spänningsfall vid märkström, se Thor-
burn [12]. Kan man icke uppnå detta,
är det lämpligt att varje instrument får
egna, helst inbyggda shuntar. Enligt sEN
39 skola shuntar märkas med ström, spän-
ningfall och resistans samt, om instru-
mentets resistans spelar roll, även dettas
identitetsnummer. «
Instrument för användning tillsammans
med lösa shuntar ha ofta en starkt tem-
peraturberoende resistans. Endast dyrbara
laboratorieinstrument bruka utföras tem-
peraturkompenserade. shuntar bruka alltid
utföras av material. vars motstånd är
praktiskt taget oberoende av temperatu-
«-
Kz »-
Fig. l.Xl. Fig. l-2.
Fig. Ill. Förbikoppling medelst shunt för
att öka ett instruments mätområde.
Fig. l-2. Anordning av shunt för att bli
oberoende ai- kontaktspänningsfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
